Climate adaptation in Sweden: Organisation and experiences

Klimatanpassning har kommit att bli en central fråga för att hantera framtida klimatförändringar vid sidan av pågående åtgärder för att minska utsläppen av koldioxid. Den här rapporten ger en introduktion till pågående klimatanpassningsåtgärder i Sverige och beskriver det organisatoriska ramverk som omger klimatanpassningsarbetet. Rapporten baseras på publicerade dokument och ett mindre antal personliga kontakter. Medeltemperaturen i Sverige förväntas öka med 3-5 grader till 2080 jämfört med medeltemperaturen för åren 1961-1990. Dessutom förväntas förändringar ske i nederbördsmönster samt en ökad havsnivå. Klimatförändringarna kommer därför att leda till nya former av sårbarheter för infrastruktur men också negativa hälsoeffekter till följd av längre perioder med riktigt varmt väder och en ökad risk för smittspridning. Den svenska policyn för att hantera risker, sårbarheter och kriser har hitintills i Sverige tagit sin utgångspunkt i att ansvariga aktörer ska vara de som är ansvariga även under normala omständigheter. Detta innebär att det mesta av ansvaret, och därmed verktygen för att arbeta med klimatanpassning, återfinns på den lokala nivån. Kommunerna i Sverige är ansvariga för den fysiska planeringen och för mycket av den lokala infrastrukturen, dvs. områden som är centrala att skydda till följd av klimatförändringarnas negativa effekter. Kommunerna är dessutom ansvariga för åtgärder för att reducera sårbarhet vid extraordinära händelser. Den nationella regeringen och statliga myndigheter har endast litet operativt ansvar beträffande klimatanpassning, utan agerar mer som kunskapskällor och finansiärer samt ansvarar för lagstiftningen. Nätverk mellan olika myndighetsnivåer och mellan myndigheter och privata aktörer antas ha stor betydelse för att arbeta med klimatanpassning. Klimatanpassningsarbetet i Sverige är i ett inledande skede. På den nationella nivån har några åtgärder gjorts för att ändra lagstiftningen så att klimatförändringar lättare kan inkluderas i de normala planeringsaktiviteterna. På olika samhällsnivåer har kartläggningar gjorts för att skatta de risker som klimatförändringarna antas medföra. Dessutom har nödvändig dokumentation för ett proaktivt beslutsfattande tagits fram, t.ex. gällande landhöjning, vattenflöden och markförhållanden. Regelförändringar har gjorts gällande fysisk planering och byggnader får bara uppföras på platser lämpliga för det ändamålet och med hänsyn taget till olyckor, översvämningar och erosion. Boverket har fått ett särskilt ansvar att utveckla metoder och planeringsinstrument för detta. Statliga myndigheter med särskilt ansvar har inom sina respektive områden påbörjat undersökningar över förväntade sårbarheter kopplade till klimatförändringar. Detta gäller särskilt Vägverket och Banverket. Jordbruksverket har också initierat ett projekt som syftar till att ta fram kunskap om hur framtida klimatförändringar kan komma att påverka de tekniska systemen i jordbrukssektorn såsom ledningar, vallar och konstbevattning. Översiktplanerna, som kommunerna ansvarar för att ta fram och regelbuundet reviderar och som ligger till grund för den fysiska planeringen i Sverige, är än så länge de mest betydelsefulla dokumenten för klimatanpassningsarbetet. Flertalet kommuner har också ändrat rekommendationerna i sina planeringsaktiviteter. Den hittills vanligaste åtgärden är en höjd miniminivå för byggnation. Ett annat område för klimatanpassningsarbete utgörs av skydd mot en ökad havsnivå eller översvämningar genom investeringar i vallar och pumpsystem. Överlag är anpassningsarbetet mest utvecklat i de kommuner som drabbats av erosion eller översvämningar och de som har en stark tradition av aktiv planering. Anpassningsarbetet är således huvudsakligen utvecklat som en reaktion mot extrema väderhändelser, men förändringar i lagstiftning och ansvar för ett proaktivt arbete förväntas i en kommande proposition.