Component kill criteria. A Litterature review

En litteraturstudie har genomförts för att hitta metoder, experimentellt underlag och empiriska samband som kan användas för att ansätta skadekriterier på komponenter. I detta arbete har endast skador orsakade av penetrerande stridsdelar behandlats. Skadekriterier för komponenter används vid simuleringar av ett vapens verkan i olika typer av mål. Kriterierna används för att bedöma om en komponent upphör att fungera, fungerar med reducerad förmåga eller inte påverkas av den skada som verkansdelen orsakat. Utifrån skadeutfallen hos de enstaka komponenterna kan man via ett felträd beskriva vilka av målets huvudskaliga funktioner som påverkats eller inte påverkats av bekämpningen. I de allra flesta fall är detaljinformation rörande verkansvärderingsprogram (program utvecklade för värdering av vapeneffektivitet eller måls sårbarhet/överlevnadsförmåga) hemlig. Även mycket av den information som utgör indata till dessa program klassas som hemlig, både på grund av informationen i sig och på grund av den kostnad som förelegat vid framtagandet av informationen. Härav följer att det internationella vetenskapliga utbytet inom området har varit och fortfarande är begränsat. Trots detta finns några äldre, främst amerikanska, beskrivningar av hur skadekriterier tagits fram. Dessa är till stor del baserade på begreppet sårbar yta, som beskriver hur stor del av komponentens projicerade area i en viss riktning som är sårbar för ett visst hot. För vissa speciella komponenttyper, t.ex. kablar och virar, finns empiriska samband för utslagssannolikhet som funktion av splittermassa eller splitterstorlek och anslagshastighet publicerade. I enstaka fall går det till och med att hitta empiriska modeller i internationella vetenskapliga tidskrifter. Dessa artiklar syftar dock till att utveckla skadekriterier för satellitutrustning utsatt för rymdskrot varför anslagshastigheterna som redovisas i de flesta fall är mycket högre än de som är aktuella vid normal vapenverkan. Det finns även vissa försök att skapa nästan analytiska samband för utslagssannolikheter, dock verkar de flesta sluta i att man måste ansätta några former av gränsvärden. I vissa fall utgör tiden en av skadekriteriets variabler. Tiden används då för att bestämma tidsåtgången mellan att komponententräff och erhållen skadeeffekt. Utan att ta hänsyn till tid som en påverkansfaktor blir det svårare att beskriva utslagningen. Att veta om rörelseförmågan hos ett fordon slås ut omedelbart eller efter en viss kort eller lång tid kan vara mycket viktigt ur både verkans- och sårbarhetssynpunkt. Bristen på internationell samverkan har även lett till en brist på både gemensam nomenklatur och gemensamt format på hur komponenters skadekriterier bör anges. Detta försvårar samverkan ytterligare samtidigt som behovet av samverkan ökar i och med att många länder nyttjar samma materiel och genomför gemensamma operationer. En kort genomgång av hur olika värderingsprogram använder skadekriterier ges för att visa på variationen och bristen på samsyn.