Obemannade luftfarkostsystem för territorialbevakning, tekniktrend 2030

Inom ramen för FoT Temaområde har det genomförts en studie med syfte att sammanställa en teknisk prognos över vilka möjligheter och problem det finns med att introducera obemannade flygplan som sensorbärare vid territorialövervakning år 2030. Fokuset på temaområdet är cyberhot och automation, men under arbetet med teknikprognosen har omfattningen breddats till att även omfatta andra områden som kommer att vara nödvändiga för ett framgångsrikt användande av obemannade flygplan, tex. positionering och kommunikation. Dessa teknikområden med flera andra kommer att vara gränssättande för förmågan i ett framtida system för territorialövervakning, oberoende om detta är bemannat eller obemannat. Syftet med Temaområdet är att bygga upp en kompetens inom autonomi och hur olika nivåer av autonomitet och automatisering kommer att kunna utnyttjas för att öka den militära effektiviteten eller reducera kostnader i framtida system. Intressant är naturligtvis även hur autonomitet kan komma att utnyttjas av en motståndare i framtida hotsituationer. Hotsituation behandlas dock inte i denna studie. Autonoma och automatiska militära system är inget nytt fenomen, tex. har kryssningsmissiler funnit länge, men utvecklingen av den beräkningskapacitet per vikt som finns tillgänglig har medfört att det idag är möjligt att automatisera långt flera funktioner än tidigare och utvecklingen bedöms fortsätta exponentiellt. Konsekvensen av detta är att antalet obemannade militära system kommer att öka och deras relativa nivå av autonomi kommer även att öka. Området cyberhot är speciellt på det sätt att det dels är väldigt vagt definierat och att det dels är ett område som i princip påverkar samtliga övriga teknikområden, på samma sätt som tex. systemsäkerhet gör. Cyberkrigföring har kommit till den nivån att det idag är möjligt att kunna påverka funktionen hos en motståndares fysiska plattformar och vapensystem och inte bara verka mot informations- och ledningsfunktioner. Sammanfattningsvis kan det konstateras att den kombinerade utveckling av en ökad förmåga till autonomitet tillsammans med de ökade möjligheterna till att verka i cyberarenan, har potentialen att i grunden förändra förutsättningarna för hur framtida operationer kan komma att utföras. En mycket komprimerad slutsats av rapporten är att obemannade flygande farkoster kommer att kunna ge ett värdefullt förmågetillskott till territorialövervakning, men det kommer att krävas ett gediget studie- och utredningsarbete för att hitta en systemlösning som optimerar övervakningsförmågan per investerad krona.