Denna rapport analyserar Ukrainas Nationella säkerhets- och försvarsråds roll, resurser och förmågor samt dess anseende mot bakgrund av hur dess organisation har utvecklats under de senaste 30 åren. Rapportens syfte är att öka kunskapen om hur Ukraina samordnar säkerhets- och försvarspolitiska frågor. Kris och krig har format Säkerhetsrådet till det organ det är idag och Rysslands krig gentemot Ukraina har visat på vikten av en nationell planering och koordinering av säkerhetspolitiken. Kriget har också tvingat Säkerhetsrådet att prioritera och skyndsamt hantera försvarsrelaterade frågor framför frågor som inte explicit har med kriget att göra, samtidigt som kriget har skärpt behovet av sekretess. Under Zelenskyjs ledning har Säkerhetsrådet vuxit i omfattning och det gäller såväl dess resurser i form av ledamöter som kansliets personalstyrka. Kansliet uppvisar en bred förmåga för analys och beredning. Samtidigt har kriget försämrat villkoren för ukrainska statliga organ och myndigheter genom exempelvis bristande arbetsmiljö och ansträngda ekonomiska förutsättningar. Säkerhetsrådets användning av sanktioner är kontroversiell. Detta avslöjar behovet av en tydligare definition av begreppen koordinering och kontroll, vilka är Säkerhetsrådets främsta uppgifter. Också personalförändringar kan påverka Säkerhetsrådets anseende då de både kan uppfattas som att någon på väg in har önskvärda kompetenser och att någon på väg ut har brister.