Denna rapport undersöker hur Europeiska unionen hanterar additiv tillverkning givet en omvärldskontext av intensifierad strategisk konkurrens. Additiv tillverkning beskrivs av Europeiska kommissionen som en kritisk teknik för EU:s ekonomiska säkerhet, men unionens politiska svar är fortfarande ojämnt. Proaktiva EU-initiativ som syftar till att främja konkurrenskraften har inte sett någon större ökning av sin finansiering eller sina ambitioner. Forskning och Utvecklingsstödet till additiv tillverkning har legat stabilt under det senaste decenniet, med en blygsam förskjutning mot försvarsinriktade projekt på senare tid. De politiska rekommendationerna från den utsedda arbetsgruppen för avancerad tillverkning har fått begränsad uppföljning, vilket tyder på bristande politiskt momentum. Däremot har EU vidtagit mer beslutsamma åtgärder för att skydda sin tekniska bas. Åtgärderna omfattar granskning av utländska direktinvesteringar, strängare exportkontroller, selektiv uteslutning av aktörer från tredjeland inom känsliga forskningsprojekt och standardiseringsinsatser relaterade till additiv tillverkning. Internationella partnerskap har spelat en mindre roll. Medan Handels- och teknikrådet mellan EU och USA kortvarigt främjade samarbetet om standarder för additiv tillverkning, har detta momentum avtagit med den nya amerikanska administrationen. Sammantaget visar EU på framsteg när det gäller defensiva åtgärder för att skydda unionens additiva tillverkning, men på betydligt färre proaktiva åtgärder för att stärka konkurrenskraften. Denna klyfta belyser en skillnad mellan strategisk retorik och konkret politisk implementering.