Sveriges medlemskap i Nato innebär att landet får en central roll som transiterings- och baseringsnation för allierade militära förband. Studien analyserar de förutsättningar som krävs för att utländska styrkor ska kunna passera genom Sverige under fred, kris och krig. Utgångspunkten är de volymer av personal, fordon och förnödenheter som följer med mekaniserade förband och hur dessa påverkar krav på transportinfrastruktur. Med hjälp av generiska planeringsantaganden illustreras omfattningen av de flöden som kan behöva hanteras, från brigadnivå till division och kår. Vid transitering ställs höga krav på vägar, järnvägar, hamnar och flygplatser, liksom på omlastningsytor, uppställningsplatser och andra logistiska noder. Nato har fastställt ett antal standarder för bärighet, kapacitet och funktionalitet som måste uppfyllas för att logistiken ska fungera. Även administrativa processer såsom tullhantering, tillstånd och andra formaliteter är avgörande för att gränspasseringar ska ske effektivt. I regelverken ingår även statusavtal som Sverige har tecknat med Nato, EU och USA. Slutligen analyseras möjligheter till medfinansiering av infrastruktur. Möjligheterna är begränsade, vilket innebär att huvuddelen av kostnaderna sannolikt behöver bäras nationellt. Sammantaget visar studien att robust infrastruktur, tydliga planeringsprocesser och fungerande administrativa rutiner är grundläggande för att Sverige ska kunna fullgöra sin roll inom Nato.