Under det senaste decenniet har det högerpopulistiska partiet Alternative für Deutschland (AfD) utvecklats från att vara ett marginellt protestparti till att bli en dominerande oppositionskraft i tysk politik. I valet till den tyska förbundsdagen 2025 blev partiet det näst största. Emellertid utesluter samtliga etablerade samarbete med AfD. Denna rapport analyserar AfD:s utrikespolitiska preferenser, vars ståndpunkter skiljer sig kraftigt från den etablerade tyska utrikespolitiken. Medlemskapen i EU och NATO samt den transatlantiska länken tas inte för givna, samtidigt som närmare band med Ryssland eftersträvas. Resultaten i denna rapport påvisar dock att partiet är internt splittrat mellan två fraktioner som tidvis förespråkar diametrala preferenser och visioner för den tyska utrikespolitiken. Den ena fraktionen, bestående främst av representanter från de östliga förbundsländerna, förespråkar en mer radikal och grundläggande omorientering mot Moskva och att avståndstagande från Väst. Den andra fraktionen, framförallt bestående av representanter i västliga förbundsländer, har intagit ett mer taktiskt förhållningssätt med en "Tyskland-först"-strategi där bibehållandet av de formella institutionella banden är en del. Båda fraktionerna delar emellertid suveränitetscentrerade åsikter och stöder ett upphörande av stödet till Ukraina, ett upphävande av sanktionerna mot Ryssland samt att energihandeln med Ryssland återupptas. AfD:s möjligheter till att framgent ha mer inflytande över, eller förmåga att radikalt omforma, den tyska utrikespolitiken, kommer emellertid sannolikt bero på fler faktorer. Dessa innefattar bland annat dynamiken i en eventuell framtida regeringskoalition och inte minst partiets förmåga att hantera de interna splittringarna och åstadkomma en gemensam och samordnad utrikespolitisk linje.