The Russian Military-Industrial Complex in the 1990s--Conversion and privatisation in a structurally militarised economy

Författare:

  • Unge Wilhelm

Publiceringsdatum: 2001-01-24

Rapportnummer: FOA-R--00-01702-170

Sidor: 84

Skriven på: Engelska

Nyckelord:

  • Ryssland
  • militärindustriella komplexet
  • konvertering
  • privatisering
  • strukturell militarisering
  • industriell mobiliseringsberedskap
  • Russia
  • military-industrial complex
  • conversion
  • privatisation
  • structural militarisation
  • industrial mobilisation preparedness
  • 13

Sammanfattning

Under perioden 1990-2000 har den ryska regeringen sjösatt fyra statliga konverterings- och omstruktureringsprogram för det militärindustriella komplexet (MIK). En privatiseringsprocess omfattande stora delar av MIK har genomförts. Trots stora nedskärningar i försvarsutgifterna, minskad försvars- industriproduktion, konvertering och privatisering har Ryssland inte upplevt någon ´fredsdividend´. Föreliggande rapport visar att nastan alla de faktorer som bromsat framgångsrik storskalig konvertering kan hänföras till det sovjetiska arvet i form av en strukturellt militariserad ekonomi och systemet med försvarsindustriell mobiliseringsberedskap. Detta system existerar än idag till del och styr aktiviteterna i försvarsindustrisektorn. På grund av detta har två aspekter varit av övergripande betydelse vid utformningen av de federala policy-instrumenten för konvertering, nämligen den nationella säkerheten och sysselsättningen. Utöver de formella målen att använda militära produktionsresurser för att öka kvaliteten på och kvantiteten av den civila produktionen och därigenom bidra till en ökning av den ryska välfärden har den ryska regeringen velat behålla en kärna av MIK:s företag, bättre utnyttja MIK:s arbetskraft, FoU- och produktionspotential, minimera vapenproduktionskostnaderna osv. Under åren av transformering har de flesta företag anammat någon form av överlevnadsstrategi istället för en konstruktiv långsiktig reformstrategi. Överlevnaden har säkrats genom export, militärtekniskt sam- arbete, begränsade statliga beställningar och partiell konvertering (diversifiering). Endast i ett fåtal fall har konverteringen varit framgångsrik. Detta innebär i sin tur att Ryssland har lyckats behålla en större del av de sovjetiska militärtekniska förmågorna än många experter bedömde möjligt i början av 1990-talet. Det blir dock betydligt svårare för Ryssland att ta steget in i den nya eran av högteknologisk krigföring.