Robotförsvar som symbol och vapen. ABM, NMD och TMD i USA och Ryssland

För tredje gången sedan de strategiska ballistiska robotarnas tillkomst pågår nu en intensiv debatt om robotförsvar. Mycket har skett under de drygt 30 år som ABM-frågor varit föremål för en bredare debatt. Frågor om skillnaden mellan tillåtna och otillåtna robotförsvarssystem eller kring ABM-avtalets status måste därför sättas i ett säkerhetspolitiskt, juridiskt och tekniskt perspektiv. Båda USA och Sovjetunionen accepterade i stort de begränsningar av strategiska ABM-systern som gjordes 1972. Sovjetunionen fortsatte dock att parallellt med taktiska kärnvapen, utveckla regionala 1980-talets euromissilkris blev den händelse som utlöste en mer omfattande satsning på ABM-systern. icke-strategiska robotförsvar i Sovjetunionen. I väst härhör en mer omfattande satsning på TMD-systern från åren efter kriget med Irak 1991. National Missile Deténse (WD) och Theater Missile Deténse (TMD) är amerikanska termer från slutet av 1980-talet. Definitionen, som anspelade på i ABM-avtalet otillåtna respektive tillåtna robotförsvarssystem, blev normgivande, men ej allomfattande. Skillnaden mellan strategiska, nationella och icke-strategiska regionala robotförsvarssystern reglerades 1997 i ett tillägg till ABM-avtalet. 1997 års överenskommelser gör trots ansatsen inte skillnaden mer, utan snarare mindre klar. Medan USA vill gå vidare med avancerade TMD- och NMD-system som möjligen gör ABM-avtalet obsolet är Rysslands primära mål att se till att ABM-avtalet behålls. Avtalet ses som ett viktigt bevis på rysk stormaktsstatus och har allt sedan 1972 kopplats till den paritet med USA som Ryssland även fortsatt vill hävda. De politiska motsättningarna på robotförsvarsområdet leder till att säkerhetspolitiska snarare än juridiska ställningstaganden kommer att driva NMD- och TMD-frågorna. Sannolikt når USA och Ryssland en uppgörelse när det gäller ABM-avtalet och NMD.