Vågutbredningsanalys för radio och radar : förstudie

Här presenterad förstudie rörande vågutbredningsanalys för radio och radar startades år 2000 på uppdrag av FMV och har avslutats 2001 inom det nystartade FoT-projektet "Vågutbredningsanalys för radio, radar och elektrooptiska system". Syftet med studien har dels varit att uppdatera kunskaperna om mätsystem och modellberäkningar som stöd för pågående nyanskaffning av LBM, dels att kartlägga nya metoder för vågutbredningsanalys i ett vidare perspektiv. Sedan slutet av 1980-talet har möjligheten att beräkna atmosfärens inverkan på signaldämpning, räckvidd, upptäcksavstånd m m kraftigt förbättrats under förutsättning att brytningsindexförhållandena är kända. Orsaken är främst utvecklingen av vågutbredningsmodeller baserade på paraboliska ekvationer (PE). Dessa kan dessutom beräkna effekter av terräng, kust och öar och tillämpas för kommunikationsfrekvenser. När det gäller bestämning av brytningsindex i vertikal led, lokalt över en viss geografisk punkt, har också möjligheterna förbättrats. Bättre möjlighet finns t ex för punktmätning av temperatur och fuktighet, sondering med raket- eller ballongsond och mätning av havsytans temperatur med IR-termometer. Sondering till ca 500 m höjd eller mer är speciellt viktigt för kommunikationsfrekvenser. Möjligheten att bestämma horisontella variationer av brytningsindex och variationer med tiden är dock fortfarande begränsad. Vissa lösningar kan dock skönjas, exempelvis med hjälp av nya meteorologiska s k mesoskaliga modeller och fjärranalys med hjälp av befintliga sändare. Den klassiska bulkmodellen som finns i LBM kan också, till viss del, förbättras.