Internationella samarbetsmönster hos försvarsindustrin i Sverige

En företagsvis genomgång visar att försvarsindustrin i Sverige i hög grad är internationaliserad i termer av utländskt ägande och genom export. Vad gäller deltagande i konkreta samarbeten är emellertid graden av internationell in- tegration betydligt lägre. Skälen är delvis historiska genom att alliansfriheten och den däri ingående betoningen av inhemsk utveckling och produktion under lång tid hindrade svenska aktörer från att delta i det materielsamarbete som bedrivits inom ramen för Nato eller motsvarande europeiska strukturer. Det finns anledning att under de närmaste åren noga följa hur försvarsindustrin i Sverige agerar i såväl den pågå- ende europeiska som den begynnande transatlantiska omstruktureringen. Det är ur svensk synpunkt negativt om den ökande transatlantiska samverkan skulle komma att koncentreras kring enbart de allra största företagen på båda sidor om Atlanten. Det är därför önskvärt att utöver att etablera relationer med de stora europeiska försvars- företagen även skapa direkta relationer med försvarsföretag i USA. Detta med målet att dels skapa bättre tillgång till viktiga teknologier, dels skapa större möjligheter till avsättning på en internationell marknad. Till de åtgärder som föreslås för att utöka och fördjupa gräns överskridande företagsrelatoner inom försvarsområdet hör att genom ytterligare mellanstatlig samverkan undanröja kvarvarande hinder för samarbete mellan företag över natonsgränser och att verka för att marknadslogik lär större genomslag inom försvars materielområdet. Sverige bör aktivt medverka i initiativ för att skapa gemensamma standarder och gränssnitt. Dessutom bör möjligheten att erbjuda statliga låni/riskkapital övervägas för att utifrån en svensk bas kunna skapa en betydelsefull industriell aktör inom starka svenska teknikområden.