At påverka konflikt med IT-vapen: Icke-statliga aktörers möjligheter till inverkan på konfliktförlopp

I rapporten analyseras icke-statliga aktörers utnyttjande av informationsteknik under pågående konflikt, i vilken minst en part är en stat. Huvudfrågan som ställs i rapporten är: Vilka säkerhetspolitiska konsekvenser kan det få för förloppet i en konflikt där minst en stat är inblandad, att andra aktörer än stater på eget bevåg lägger sig i storpolitiska skeenden med hjälp av informationsteknologi? Tidigare studier visar att konventionella konflikter i allt större utsträckning följs av cyberattacker. Anhängare till parterna i en konflikt kan vilja visa sitt stöd och gör det med de medel de har tillgång till. Hittills har cyberattacker mest utgjort ett irritationsmoment och även om stora värden, i termer av pengar och arbete, har krävts så har ingen människa varit allvarligt hotad. Det finns dock en potential för att dessa attacker skall bli långt mer förödande till exempel om de samordnas och riktas mot länders kritiska infrastruktur. På sikt kan IT-angrepp även påverka staters förmåga att hantera sin säkerhetspolitik. I rapporten presenteras och analyseras ett flertal exempel på politiskt motiverade systemintrång där icke-statliga aktörers aktioner med hjälp av IT, löper parallellt med statligt agerande i en konflikt. Det mest aktuella exemplet är den ökade cyberaktivitet som följde direkt på terrorattentaten mot USA i september 2001. Andra fall som studeras är Kina och USA under spionplansincidenten 2001, Israel och Palestina under intifadan 2000-2001 samt NATO-länderna och Serbien under kosovo-konflikten 1999.