Modification of the model of Tate and Alekseecskii: Rigid, deformable and consumable projectile penetration

Tates och Alekseevskiis välkända modell för projektilinträngning förefaller inte kunna samtidigt prediktera både inträngningsdjup och kvarvarande projektillängd. Den senare blir enligt modellen försumbar för relevanta kombinationer av projektil- och målmaterial. Experimentell erfarenhet är att kvarvarande projektillängden typiskt är omkring halva penetrationsdjupet, samt att projektilens massförlust är försumbar. Projektilen är i stället betydligt kortare och tjockare än i ursprungligt skick. På grund av detta föreslås en ny modell för penetration med såväl stela som deformabla och även konsumabla projektiler, vilken förefaller ge god överensstämmelse med experimentella resultat. För deformabla projektiler använder denna modell en friktionskoefficient mellan projektilen och målet, vars numeriska värde är 0.1. Modellen beräknar först situationen när en del av projektilen fortfarande inte har passerat målytan. Därefter beräknas den fortsatta inträngningen med lämplig modifiering av bromskrafterna. Alla resultat är analytiska. Vissa resultat ges endast implicit av de analytiska sambanden, men de är enkla att beräkna numeriskt. Det förefaller som om modellerna för stela och deformabla projektilers penetration kan täcka nästan alla fall av praktiskt intresse i samband med värdering av verkan och sårbarhet för komplexa mål, vilket är syftet med det redovisade arbetet.