Iran's disarmament and arms control policies for biological and chemical weapons, and biological capabilities

Iran har ratificerat internationella konventioner som förbjuder biologiska och kemiska (BC-)vapen, men ändå förekommer beskyllningar om att Iran innehar BC-vapen. Dessa anklagelser är oftast grundade på underrättelsematerial och kan därmed inte utvärderas av oberoende bedömare. Syftet med denna rapport var därför att studera förstahandsinformation om Irans politik för nedrustning och rustningskontroll, samt öppen information om forskning och vaccinproduktion för att bedöma landets biologiska kapacitet. Iran har varit mycket aktivt inom nedrustningsfora för internationella fördrag på BC-området. Irans politiska linje har varit konsekvent och ett rationellt gensvar på landets säkerhetspolitiska situation, med tyngdpunkt på avskaffandet av informella exportkontroller och förbättrade säkerhetsgarantier. Vissa ståndpunkter förefaller emellertid ha varit mer ägnade att förlänga förhandlingarna än konstruktiva. En genomgång av mikrobiologisk forskning visade att antalet forskningspublikationer om patogener och toxiner ökade märkbart 1992-1998. Många naturligt förekommande sjukdomar orsakas av potentiella B-vapenagens, men antalet publikationer för specifika B-vapenagens är lågt och föreföll inte påverkas av den totala ökningen av publikationer under 1990-talet. Den inhemska vaccinindustrin täcker behovet för människor och djur, vad gäller volymer och sjukdomar som kan förebyggas. Iran samarbetar aktivt med en rad länder inom vaccinproduktion, hälsovård och forskning. En slutsats var också att öppna källor kan innehålla mycket information av värde vid proliferationsanalys, och ge en bild av ett lands avsikter, vetenskapliga och tekniska resurser. Felaktig information eller brist på information påverkar dock analysen, hotuppfattningen och den bild som förmedlas av ett lands kapaciteter och avsikter. Förtroendet inom BC-området kan klart förbättras genom öka transparens (insyn).