Verifiering av SE-signaturmodeller

En ubåtsmodell med aktiva anoder samt ombordsittande sensorer har använts i ett försök där ubåtsmodellen har passerat en mätrigg i en vattentank samtidigt som ström sänds ut i anoderna. Den uppmätta elektriska potentialen från ubåtsmodellen används för att verifiera randelementkoden, som används för modellering. Vi visar även på skillnaden mellan att använda en integralrepresentationsmodell som bygger på en geometrisk förenkling och är en betydligt snabbare metod i jämförelse med den mer noggranna randelementmodellen. En sådan approximation skulle kunna användas till att styra ett reglersystem som aktivt påverkar den egna elektriska signaturen genom att sända ut strömmar, där reglersystemet skulle få sin referenssignal från de ombordsittande sensorerna. Ubåtsmodellens potentialfält påverkas olika av tankväggarna beroende på var den befinner sig under passagen och vi visar hur de teoretiska modellerna numeriskt kan kompensera för detta. Vi visar även på tankens inverkan på potentialfältet i jämförelse med en horisontellt planskiktad modell.