Målinvisning

Den framtida soldaten förväntas kunna utföra dagens uppgifter mera effektivt, förutom att kanske kunna utföra uppgifter som det hittills krävts flera individer i särskilt organiserade förband att utföra. Det kan till exempel gälla att inhämta information med speciella sensorer eller att leda fjärravfyrade vapen mot målet - för vilket det krävs invisningskapacitet. I intervjuer med officerare och värnpliktiga har många framhållit vikten av att förbättra förmågan att ange upptäckta mål och punkter som är av intresse att bedöma. Fyra experiment har därför genomförts med syfte att klarlägga egenskaper hos de metoder som används idag i jämförelse med laserutpekning och bildbaserad invisning. Försöken visar att alla former av invisning förbättrar möjligheterna att upptäcka målet. Klockmetoden har dock varit en osäkrare metod än de flesta förutsatt. För att nå en taktiskt acceptabel upptäcktssannolikhet måste invisningsnoggrannheten vara bättre än trettio grader. Det är önskvärt med en mycket precis angivelse, vilket till exempel en laserpekare kan ge i mörker. Invisning med laserpekare är lättförståelig, snabb och precis, men samtidigt avslöjande. Försöken har också visat att invisning med målläget markerat på bild fungerar som princip.