Miljöeffekter av undervattenssprängningar

Försvarsmakten (FM) och Försvarets materielverk (FMV) genomför varje år ett antal undervattenssprängningar. Enligt Miljöbalkens allmänna hänsynsregler skall en verksamhetsutövare inneha nödvändig kunskap för att kunna skydda människors hälsa och miljön. Syftet med denna litteraturstudie är därför att utifrån dagens kunskapsläge sammanfatta undervattenssprängningars miljöeffekter samt ge en vöersikt av metoder för att begränsa negativa verkningar. Sprängning i vatten genererar två olika typer av skadescenarios på miljön; skador orsakade av detonationens fysikaliska effekter och skador orsakade av explosivämnet i sig eller dess reaktionsprodukter genom toxisk påverkan eller frisättning av partiklar. Undervattenssprängningar genererar ett större riskområde än sprängning i luft, men då de flesta följdverkningarna göms under vattenytan underskattas de ofta. Det finns flera tänkbara skyddsåtgärder för att minska miljöeffekterna av undervattenssprängning. Främst bör olika alternativ till sprängning övervägas, t ex användandet av simulering, attrapper, att spränga i bassäng eller tank. En annan nyckel tillframgång när det gäller miljöhänsyn är kunskap om den akvatiska miljön och de topografiska förutsättningarna hos en aktuell sprängplats. Mycket kan t ex vinnas bara genom en så enkel åtgärd som att undvika sprängning underbiologiskt känsliga perioder. Här rekommenderas samarbete med miljömyndigheter och forskningsinstitut. De mer tekniska skyddssåtgärderna för att minska negativ påverkan kan vara mer el komplicerade att tillämpa i praktiken. Användandet av luftbubbelridåer har troligen störst potential, även om repellerande ljud också är intressant. Det senare alternativet har dock inte utvärderats i samband med sprängning. De modeller som finns för att i förväg kunna uppskatta riskzoner för bl a fiskdöd bör användas med insikten om deras begränsning, då de främst är anpassade för sprängning ute på öppet vatten.