Experimental study of rigid body perforation with model evaluation

I denna experimentella studie undersöktes stelkroppsperforation av duktila, tunna plåtar. Användningsområdet är främst sårbarhetsmodellering av mål med finkaliberhot. Modellen beskriver perforationshastigheten som funktion av projektilens och målets dimensioner och materialparametrar. Tunna och tjocka plåtar har modellerats separat och de nosformer som undersökts är främst hemisfäriska, trubbiga och koniska. Experiment med stålprojektiler mot mjuka aluminum- och stålplåtar genomfördes, där den infallande hastigheten varierades. Residualhastigheten och hattmassan mättes och jämfördes sedan med den teoretiska modellen. Modellen jämfördes även med experiment som hittats i litteraturen. Resultaten visade att experimenten med de koniska projektilerna inte stämde överens med de teoretiska resultaten. De trubbiga och halv-trubbiga projektilerna visade god överensstämmelse med de teoretiska resultaten för tunna plåtar och även för de tjocka plåtarna i låga hastigheter. Vid låg vinkel på målplåten och relativt tunna plåtar för tjockplåtsfallet stämde de hemisfäriska projektilernas resultat bra överens med de teoretiska. Detta gäller även för försöken med tunna aluminiumplåtar i höga hastigheter. Problem uppstod med stålförsöken och det kan ifrågasättas om dessa försök kan anses genomgå stelkroppsperforation. De sneda och vinkelräta försöken visar liknande tendenser. Deformation skedde endast hos hattarna från aluminiummålet och tjockleken på hattarna från tjockplåtsexperimenten förväntades vara tjockare.