Ricin : threat, effects and protection

Ricin är ett proteintoxin som fastän det framställs från växter i sig inte utgör ett levande material, och den korrekta definitionen är därför ett kemiskt stridsmedel. Eftersom det är ett protein skiljer det sig i många avseenden dock väsentligt från klassiska kemiska vapen som senapsgas och nervgaser. Ricin är "medelgiftigt"; det är ca 1000 gånger mindre giftigt än botulinustoxin (ett proteintoxin som renas från bakterier) och ungefär lika giftigt som nervgaser. Ricins potential som kemiskt vapen illustrerades första gången 1978, då Georgi Markov injicerades med en dos som förmodas vara ricin, och senare avled. Trots den stora uppmärksamhet som ricin fått i media på senare tid liksom ett antal fynd som gjorts, begränsas avsiktligt användande med dödlig utgång till detta och ett ytterligare fall. Vid flera tillfällen har polisen, främst i USA, gripit personer som tillverkat ricin i mindre mängder. De senaste beslagen som fått stor uppmärksamhet var i London 2003 där man fann rester från ricintillverkning, liksom fynd i det amerikanska posthanteringssystemet 2003 och 2004. Ricin har många av de egenskaper som krävs för att ett toxin ska utgöra ett potentiellt hot. Utgångsmaterialet, dvs fröerna är lättillgängliga eftersom ricinbusken i vilt tillstånd är mycket utbredd på sydligare breddgrader och dessutom nått stor popularitet som prydnadsväxt. Den aktiva substansen går att framställa till låg kostnad, med mycket enkla hjälpmedel och utan avancerad teknisk kompetens. Toxinet har hög toxicitet utan att utgöra ett direkt hot vid framställning och lagring. Det håller sig intakt under en längre tid vid rumstemperatur, vilket indikerar att proteinet är relativt värmestabilt. Motmedel efter förgiftning saknas och de två vacciner som visat sig verkningsfulla är inte helt ofarliga. Några stater har tidigare haft med ricin som en del av ett offensivt B/C-vapenprogram, men i alla kända fall har det strukits på grund av en alltför låg potential relativt andra stridsmedel. Risken att ricin skulle användas av statliga aktörer bedöms därför som låg. Ricins egenskaper kan däremot göra det attraktivt för terrorister och kriminella och i många sådana kretsar cirkulerar beskrivningar över både tillverkning och utspridning. Användandet bedöms i de här sammanhangen främst begränsa sig till småskalig användning. mer forskning behöver ägnas åt aerosolutspridning och sanering, vilket kan underlätta bedömningen av ricin som ett potentiellt vapen för medelskalig användning (exempelvis spridning i slutna rum). Den psykologiska effekten av medelskalig användning bedöms vara hög beroende på den uppmärksamhet som ricin fått på senare tid.