Membership or Partnership: The relations of Russia and its neighbours with NATO and the EU in the Enlargement Context

Rysslands relationer med Nato har under Putin främst utvecklats i den antiterroristiska kampens tecken trots Natos utvidgning till baltstaterna, men det finns stora hinder för medlemskap, t ex Rysslands stormaktsambitioner och brist på demokrati. Även Rysslands relationer med EU har stärkts genom ökad handel och en rad avtal, men utsikterna till medlemskap är ännu mindre pga EU:s många inträdeskrav, den antidemokratiska trenden i ryssland och det brutala kriget mot terrorismen i Tjetjenien. Klyftan i fråga om värderingar växer. Vitryssland har sämre relationer med Nato och EU än Ryssland pga Lukasjenkos diktatur, hans antivästliga politik och landets oreformerade ekonomi. Dess extrema beroende av Ryssland gör det mottagligt för ryska integrationssträvanden, men Lukasjenkos önskan att behålla sin makt försenar processen. Ukraina däremot är en lämpligare kandidat till Nato- och EU-medlemskap, främst eftersom detta är landets proklamerade mål. Men Nato-medlemskap är ändå osannolikt så länge Natos relationer med ryssland är goda. Både Nato och EU har fördömt korruptionen och president Kutjmas odemokratiska metoder. Putin har stött Kutjmas kamp mot oppositionen. Dessutom är Ukraina fortfarande mycket beroende av handel med Ryssland. Dess balansakt mellan väst och Ryssland torde därför fortsätta. Det lilla och fattiga Moldavien, slutligen, är också mest ekonomiskt beroende av Ryssland, och Ryssland understöder en separatistisk regim i Transnistrien. Att återvinna denna region är den moldaviska regeringens främsta mål och den har på senare tid alltmer sökt stöd från EU.Detta är en trängande uppgift för EU:s fredsskapande.