Nervgasmotmedel : aktuellt kunskapsläge

Denna rapport är ett underlag inför beslut om ersättare till en viktig komponent i försvarsmaktens och det civila samhällets medicinska skydd mot nervgas, den nuvarande svenska autoinjektorn. Den är också en aktuell översikt över de olika läkemedel eller andra ämnen som idag finns tillgängliga som förbehandling/profylax eller akut behandling av nervgasförgiftning. Dessutom berörs en del nya förbehandlings- och behandlingsprinciper, vilka i framtiden kan bli intressanta alternativ. Medicinskt plåster med skopolamin och fysostigmin och bioscavengers är exempel på tänkbara sådana. Rapporten ger också en översikt avseende kommersiellt tillgängliga autoinjektorer och ett antal länders medicinska förbehandling och akuta behandling av nergasförgiftning. Vi rekommenderar en modifiering av den svenska autoinktorn (tvåkammars-dry/wet) med bevarande av injektordelen och framtagande av en ny ampull. Denna föreslås som tidigare innehålla atropinsulfat i lösning, men Hl-6 dikloriden ersätts med ekvivalent mängd av det lättlösligare Hl-6 dimetansulfonat som torrsubstans. En kramplösande bensodiazepin, exempelvis avizafon (pro-drug till diazepam), föreslås också ingå i den våta kammaren. Det finns starka experimentella belägg för att H-oximerna ger det bästa skyddet mot nervgaser. HLö-7, som även har effekt mot tabun, är sannolikt den bästa oximen, men för HLö-7 finns ej samma goda dokumentation som för HL-6. Därför rekommenderas Hl-6. Väljer man en autoinjektor som inte innehåller en H-oxim utan till exempel obidoxim (Toxogonin(R), får man ett bra medicinskt skydd mot många organofosfater använda som pesticider. Det medicinska skyddet mot nervgaser blir emellertid vid detta val väsentligt sämre.