Russian Military Reform: A Failed Exercise in Defence Decision Making

Trots att den ryska ledningen har sagt sig genomföra en militärreform sedan cirka 15 år tillbaka kvarstår några av de viktigaste uppgifterna att lösa såsom personalförsörjningen, reformeringen av det militärindustriella komplexet, etablerandet av nya civil-militära relationer, m.fl. Den huvudsakliga orsaken till detta är att den politiska ledningen saknat vilja, militära kunskaper och ett institutionellt ramverk för att föra processen framåt. Istället har man förlitat sig på att den militära sfären skulle genomföra militärreformen och därmed nöjt sig med att begränsa försvarsbudgeten. Visserligen har en betydande reformering av de ryska väpnade styrkorna ägt rum och dessa bedöms vara betydligt starkare och effektivare än på mitten av 90-talet. Betydande nedskärningar och omstruktureringar har ägt rum. Försvarsministerns roll inom Försvarsministeriet har också stärkts på Generalstabens bekostnad. Dessa förändringar av de väpnade styrkorna och dess ledning initierades redan i slutet av 90-taletdå den politiska ledningen under en period ägnade militärreformen stor uppmärksamhet och viktiga beslut togs. Sedan Vladimir Putin kom till makten och Sergej Ivanov blev försvarsminister implementerades också tidigare beslut inom väpnade styrkorna. Däremot misslyckades den politiska makten med att koordinera militärreformen och se till att den genomfördes inom hela den militära organisationen, som omfattar en rad s.k. styrkeministerier, samt inom det militärindustriella komplexet. Putins maktvertikalhar visat sig vara långt ifrån det maskineri för försvarspolitiskt beslutsfattande och kontroll som skulle kunna garantera att processen drivs framåt.