Behov av militär förmåga inom ramen för ESFP krishantering: En översikt

Syftet med denna rapport är att ge en överblick av de behov av, och krav på militära förmågor som kan ställas av de krishanteringsuppgifter som presenteras inom ramen för den europeiska säkerhets- och försvarspolicyn (ESFO). Rapporten kan även, i ett större sammanhang, ses som en del i den kunskapsuppbyggnad och kunskapsspridning som sker beträffande internationella insatser. Med tanke på ämnets omfattning fokuseras rapporten på generella frågor. EU:s ambitioner avseende krishantering har under det senaste decenniet ökat och utvecklats, samtidigt som de fredsfrämjande insatserna ändrat karaktär sedan det kalla krigets slut. Från att internationella insatser för Försvarsmaktens del i huvudsak har omfattat traditionella fredsbevarande insatser med markstridskrafter, har även andra uppgifter, varav några kan utvecklas till mer kvalificerad väpnad strid, tillförts, och övriga delar av Försvarsmakten engagerats. En konsekvens av detta är att skillnaden mellan internationella insatser och traditionellt nationellt försvar i flera avseenden minskat. Samtidigt har ett antal nya utmaningar tillkommit som skiljer sig från traditionellt nationellt försvar. Dessa utmaningar är bl.a. strategiska transporter, kvalificerad multinationell ledning, eskalationsdominans och överlägset skydd. Parallellt med denna utveckling har de traditionella militära hoten mot Sverige efterhand minskat, vilket också steg för steg har ändrat Försvarsmaktens fokus till att bli mer riktat mot internationella insatser.