Polish-Russian Relations in an Eastern Dimension Context

Polens relationer till Ryssland bör ses i en europeisk och global kontext. Under hela Polens existens har dess säkerhetspolitik dikterats av landets geografiska läge mellan Ryssland och Tyskland. NATO- och EU-medlemskapen är bland de viktigaste händelserna i Polens tusenåriga historia. Endast konstruktiv samverkan med Ryssland, Vitryssland och Ukraina kan skapa varaktig säkerhet för Polen i öster. Under århundradena har en dragkamp om territorierna mellan Polen och Ryssland pågått. Förutsättningen för goda polsk-ryska relationer är att Vitryssland och Ukraina är fria och oberoende stater, dvs. att de historiskt omtvistade områdena förvandlas från objekt till subjekt. De bilaterala relationerna är asymmetriska och Polen kan bara utöva ett inflytande och regionalt ledarskap med stöd NATO och EU. Alla partner är dock inte villiga att riskera sina förbindelser med Ryssland för Polens (och Ukrainas och Vitrysslands)skull. Dessutom tyngs de polsk-ryska relationerna av historien och många samverkansområden är kraftigt politiserade. En försoningsprocess behövs i allra högsta grad. De kulturella relationerna är de minst problematiska och skulle kunna utgöra grunden för förbättrade relationer, liksom handel, vilken dock är asymmetrisk i volym och struktur. Polens energiberoende av Ryssland debatteras hett och Polens energistrategi till 2025 förutser en mångfacetterad approach inkl. utveckling av kärnkraft. Trots sin ambition är det mycket osannolikt att det regionala samarbetet inom Euroregion Baltic förbättrar relationerna på statlig nivå. Den nya polska regeringens (2005) politik är kontraproduktiv och minskar Warszawas chanser att realisera Polens ambitioner avseende en EU-gemensam östpolitik och energipolitik. Sammantaget gör detta att Ryssland under Putin konsoliderar samhället, stärker landets ekonomi och position på den internationella arenan medan Polen gör det motsatta. Effekten är att Polens möjlighet att utöva ett regionalt ledarskap minskar.