Fotospaning med satelliter: organisation, funktion och behovsanalys

Denna rapport belyser optisk satellitspaning ur ett antal perspektiv. Två länder, USA och Frankrike, med befintlig satellitspaningskapacitet beskrivs ur kapacitets och organisationshänseende. Den framtida europeiska förmågan till satellitspaning analyseras. Slutligen görs en bedömning av civila svenska myndigheters behov av högupplösta satellitbilder. USA är sedan länge den ledande militära rymdnationen och har de mest avancerade spaningssatelliterna. USAs underrättelseväsende verkar i stor utsträckning på nationell nivå med lite samverkan kring tekniska system. Denna "gör det själv"-princip är till del ett resultat av att USA är ledande och därigenom har mycket att förlora på samarbete, till del har den att göra med gamla mönster med grund i kalla kriget. Frankrike har länge varit den ledande rymdnationen i Västeuropa avseende militära rymdsystem och rymdsystem för underrättelsebruk. Frankrike är också den enda europeiska nation utöver Ryssland som utvecklat och operativt nyttjat militära fotospaningssatelliter. Frankrike har en tydlig nationell policy/strategi på rymdområdet som, tvärt emot USA:s, bygger på samarbete och Frankrike verkar för att behålla och utöka strukturer för att stödja denna policy. Den samlade europeiska förmågan till egna bilddata från satelliter varierar beroende på typ. Den civila förmågan att producera översiktsbilder minskar kraftigt eller upphör helt cirka 2008. Däremot kommer det att finnas ett överskott på SAR-bilder i Europa mellan ca. 2007 och 2014.