Kalibrering av logaritmisk magnituddetektor

Denna rapport dokumenterar arbetet med att kalibrera den logaritmiska detektor som ingår i radarmätsystemet på FOIs mätplats, Lilla Gåra, och att kalibrera och karaktärisera de optiska länkar och andra yttre komponenter som bl.a. används vid bistatiska mätningar. Arbetet ger ett kompletterande underlag för prov med objektfri målareakalibrering och undersökning av mätnoggrannhet. Resultaten utgörs av detektorns medelkänslighet, systemets frekvensgång, korrektionskurva och känslighetskurva för detektorn, korrektionskurva för den använda uppsättningen yttre komponenter och information om mätsystemets dynamik, men också av kalibreringsmetoder för dessa ändamål. Detektorns känslighet ligger nära det vid leveransen uppmätta värdet, den har alltså visat sig vara stabil. De olinjära avvikelserna som uppmätts är typiska för denna typ av detektor. Användning av korrektionerna förväntas ge signifikanta men ej drastiska förbättringar. De yttre komponenterna uppvisar endast små olinjäriteter men ger en viss begränsning i dynamiken. Principen för kalibreringsmetoden är att med en kalibrerad dämpsats mäta detektorns respons vid många olika dämpningar och frekvenser. Eftersom frekvensgången är okänd har man bara tillgång till den relativa effektnivån vid en viss frekvens. Genom att för varje frekvens göra en linjär anpassning till ett, för olika frekvenser på likartat sätt, utvalt avsnitt av detektorkurvorna bestäms frekvensgången och medelkänsligheten, och de anpassade linjerna ger ett mått på insignalen som visserligen fortfarande är relativt men gemensam för alla mätningar. Korrektionsvärdena, som utgör skillnaden mellan mätvärden och anpassade värden, utgör underlag för den framtagna korrektionskurvan.