Policyförändringar efter den 11 september i förhållandet mellan underrättelseorganisationer och säkerhetstjänster. Danmark, Schweiz, Storbritannien och Tyskland i jämförelse

Denna studie tar sin utgångspunkt i terrordåden den 11 september 2001 och syftar till att studera policyförändringar i förhållandet mellan underrättelseorganisationer och säkerhetstjänster i Danmark, Schweiz, Storbritannien och Tyskland. Danmark och Schweiz har vardera en underrättelsetjänst och en polisiär säkerhetstjänst. I båda fallen lyder underrättelsetjänsterna direkt under Försvarsdepartementen, medan säkerhetstjänsterna utgör delar av de nationella polismyndigheterna, som i sin tur lyder under Justitiedepartementen. Storbritannien har två underrättelsemyndigheter som sorterar under Utrikesdepartementet och en säkerhetstjänst som lyder under Inrikesdepartementet, medan Tyskland har en militär underrättelsetjänst som är en del av den tyska försvarsmakten, en säkerhetstjänst som lyder direkt under Inrikesdepartementet samt en utlandsunderrättelsetjänst som lyder direkt under förbundskanslern och den federala regeringen. I Danmark har såväl underrättelse- som säkerhetstjänsten fått utökade resurser och mandat. En prioritet är att underlätta samverkan mellan tjänsterna, men också mellan dessa och andra organ med beredskapsfunktioner. Därför har de skapat ett gemensamt analyscenter. Även Schweiz har haft föresatser att underlätta samarbetet mellan underrättelse- och säkerhetstjänsterna. Men substantiella förändringar därvidlag tycks inte ha manifesterats. I Schweiz utgör banksekretessen ett skyddsvärt institut, men också en potentiell sårbarhet. Schweiz har därför biaterala avtal med USA för att bekämpa al Qaida. Storbritannien har successivt riktat uppmärksamheten från yttre till inre säkerhet. Alla tre underrättelsemyndigheter har omsider också kommit att ägna sin huvudsakliga kraft åt att bekämpa internationell terrorism. Ett centrum för gemensam terroristanalys (JTAC) har blivit ett centralt verktyg i den kampen. Även andra funktioner finns representerade där, i synnerhet polisen. Säkerhetstjänsten leder underrättelsearbetet (i terrorfrågor). I Tyskland har vare sig den centrala eller den militära underrättelsemyndigheten berörts nämnvärt av terrorhotet. Säkerhetstjänsten har dock fått ökade befogenheter och resurser. Den viktigaste förändringen är dock att Tyskland skapat ett gemensamt center för terrorismbekämpning (som påminner om JTAC) och att det finns en lag som underlättar för myndigheterna att dela databaser med varandra. FN och EU har genom resolutioner och konventioner i viss mån satt en agenda, vilken till del kan förklara mönster av likhet. Ett gemensamt mönsteer är att säkerhetstjänster har fått en ledande roll och att underrättelsesfären breddats, inte minst genom gemensamma analyscentra. Även om de övergripande linjerna är gemensamma, finns det dock nyansskillnader i hur den internationella terrorismen förstås, vilket får återverkningar på hur länderna prioriterar. Är hotet internt, externt eller globalt; riktat mot det egna landet eller inte? Erfarenheter av fullgångna terrordåd (inte minst efter den 11/9) kan i viss grad förklara dessa nyansskillnader. 11 septembereffekten är påtaglig i transformeringen av policyområdet. Det kan dock finnas anledning att tro att policyproblem uppdagats tidigare, och att terrordåden 2001 i den meningen utgjorde ett möjlighetens fönster för att få förändringar till stånd. Som förslag på vidare forskning föreslås att undersöka förändringsprocesserna med större detaljupplösning, för att kunna säga mer om den faktiska förändringstakten och -djupet. Exempelvis vore det värdefullt att titta närmare på instrumenta aspekter av gemensamma analyscentra. Det vore även välbetänkt att analysera vilken roll institutionell design spelar för anpassningsförmågan i denna policysfär.