Crimea after the Georgian crisis.

Författare: Hedenskog Jakob
Ort: Stockholm
Sidor: 71
Utgivningsår: 2008
Publiceringsdatum: 2008-12-02
Rapportnummer: FOI-R--2587--SE
Nyckelord: Krim, Ukraina, Ryssland, Georgien, Georgienkrisen, Svarta Havet, Turkiet, Svartahavsflottan, EU, NATO, Sydossetien, Abchazien, krimtatarer
Keywords: Crimea, Ukraine, Russia, Georgia, Georgian Crisis, Black Sea, Turkey, Black Sea Fleet, South Ossetia, Abkhazia, Crimean Tatars
Sammanfattning: Rysslands krig mot Georgien utgjorde en bitter påminnelse för dem som hade glömt att militära medel fortfarande existerar som verktyg i Rysslands utrikespolitik. Medan Krim inte för egen del löper någon stor risk att utgöra nästa måltavla, vilket det spekulerades om i internationell media omedelbart efter Georgienkrisen, finns det emellertid flera allvarliga problem där: För det första är Rysslands inflytande över Krim redan mycket högt beroende på den ryska Svartahavsmarinens närvaro, den ryska dominansen i media och det utbredda stödet för den ryska politiken bland de etniska ryssarna som utgör majoriteten på Krim. För det andra finns det en allvarlig potential för en etnisk konflikt mellan ryska extrema nationalister och desillusionerade krimtatariska unga män. Även om konfliktpotentialen inte i sig är tillräckligt stark för att kunna tända en allvarlig etnisk konflikt, utgör den ändå en svaghet som kan exploateras av Ryssland. För det tredje saknar Kiev vilja eller de rätta verktygen för att få sin politik utförd på Krim och att motverka de växande ryska inflytandet där.
Abstract: Russia´s war in Georgia was a bitter lesson for those who might have forgotten that military means still exists as a tool in Russian foreign policy. While Crimea may not face a risk itself of being the next target, as speculated in international media immediately after the Georgian Crisis, it nevertheless has some serious problems: First, Russia´s influence in Crimea is very high due to the presence of the Black Sea Fleet, the dominance of the Russia media and the general support for Russian policy from the ethnic Russian majority population in Crimea. Second, there is serious potential for ethnic conflict in Crimea between Russian extreme nationalists and disillusioned yong Crimean Tatar men. Although the potenitial for conflict might not be strong enough by itself to spark a serious ethnic clash, it constitutes a weakness that can be further exploited by Russia. Third, Kyiv lacks the will or the appropriate leverage to get its policies implemented in Crimea and to resist the growing Russian influence there.