Från ESFP till GSFP - Säkerhet och försvar i Lissabonfördraget

Lissabonfördraget innehåler flera nyheter som påverkar den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken (ESFP). Utöver mindre förändringar som ett namnbyte till den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP) och kodifiering av gällande praxis innehäller fördraget flera substantiella förändringar av betydelse för den framtida utvecklingen. Av dessa förtjänar särskilt tre att uppmärksammas: De institutionella reformerna och i synnerhet inrättandet av en ny funktion som unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik leder till att det roterande ordförandeskapets roll minskar. Samtidigt skapar denna funktion med stöd av den nya utrikestjänsten förutsättningar för ett mer samordnat utrikespolitiskt agerande inom EU. Det permanenta strukturerade samarbetet skapar en möjlighet för en kärna av medlemsstater att fördjupa samarbetet när det gäller förmågeutveckling. Den nya solidaritetsklausulen kan på längre sikt leda till diskussioner om att utöka ESFP:s tillämpningsområde. Eftersom Lissabonfördraget i flera avseenden endast anger de övergripande ramarna för dessa förändringar finns det fortfarande ett stort förhandlingsutrymme när det gäller att utforma det framtida samarbetet. Ur ett svenskt perspektiv är det särskilt viktigt att ta ställning till vilken roll det roterande ordförandeskapet bör ha, vad den nya utrikestjänsten bör omfatta, hur det permanenta strukturerade samarbetet bör utformas samt hur solidaritetsklausulen bör genomföras i praktiken.