Konsekvensbedömning av svavelsyrautsläppet på Kemira Kemi AB i Helsingborg, 2005-02-04

Utsläppet av svavelsyra på Kemira Kemi AB i Helsingborg, den fjärde februari 2005, kan beskrivas som en händelse i två steg. På grund av tillgången till havsvatten och däri ingående kloridjoner i cisternernas invallning, på marken och till viss del i hamnbassängen, blev händelsen mer innehållsrik och komplex än om den skett utan tillgång till nämnda kloridjoner. I stället för en näst intill omärklig emission av svavelsyraångor innebar havsvattnet att den inledande fasen gav en huvudsaklig emission av mer lättflyktigt klorväte, som gas och aerosol. Den totala mängden klorväte som spreds till luften under några få minuter uppskattas till tiotalet ton. Denna inledande fas medförde en klar risk att människor i spridningsriktningen skulle kunna komma till skada. Haveriet inträffade dock vid en gynnsam tidpunkt med tanke på att endast enstaka människor kan förväntas vistas utomhus under den aktuella tiden, en dimmig vintermorgon klockan 04.30 och en stund framåt. Vindförhållandena var också gynnsamma med en rådande vindriktning som i huvudsak ledde klorvätemolnet utefter kustbandet, varvid bostadsbebyggelse i närområdet och den centrala staden inte berördes nämnvärt. Den personal inom industrin som befann sig i riskområdet och även passerade genom klorvätemolnet ger också uttryck för att det uppstod skadliga koncentrationer. Tack vare snabb passage genom riskområdet, innebärande kort exponeringstid samt ett sansat beteende med primitivt skyddad andning och snabbt efterföljande tvättning av exponerad hud, uppstod inga skador. Den efterföljande, i tid mer utsträckta, fasen medförde en långsam avångning, av i huvudsak klorväte, med låga koncentrationer i spridningsriktningen som följd. De under denna fas uppkomna koncentrationerna ger inte upphov till skador på människor ens vid längre tids exponering. Svavelsyran har potential att åstadkomma akuta skador i miljön, främst beroende på sina sura egenskaper. Den stora mottagaren av svavelsyra, hamnbassängen med dess flora och fauna, erhöll sänkta pH-värden i vattnet. Påverkan bedöms dock vara av lokal och kortsiktig karaktär och inga stora effekter har setts utanför hamnbassängen. Påverkade arter kan förväntas återta sina positioner i hamnbassängen inom ett par år. Det största långsiktiga hotet mot miljön bedöms vara eventuell urlakning av metaller från hamnområdet ut till Öresunds vatten, som följd av sänkt pH-värde i marken. Svavelsyra är en oorganisk kemikalie vars ingredienser efter utspädning och neutralisering, som sker i Öresunds stora vattenmassa, ingår som naturliga beståndsdelar i havsvatten.