Splitterkarakterisering - hur gör man och vilken utrustning behövs?

Splitter genereras i princip från alla typer av stridsdelar. Splittren är antingen primära splitter från stridsdelar som är optimerade för splittergenerering eller splitter från laddningar med annan primärverkan (tryckverkan eller penetration). Sekundära splitter bildas av skyddsmaterialet när projektiler eller andra typer av penetrerande verkansdelar penetrerar och perforerar olika typer av skyddsmaterial. Stridsdelar som verkar via splitter brukar vanligtvis delas upp i tre grupper: naturligt fragmenterande, styrd fragmentering och förfragmenterade. För att kunna dimensionera skydd eller uppskatta verkan i målet av eller ett målets sårbarhet från en splitterstridsdel är det nödvändigt att karakterisera den. Karakteriseringen innebär i huvudsak att fastställa splittrens massfördelning, utkastningshastighet och -riktning, splitterform och materialets densitet samt hållfasthet. I rapporten sammanställs och diskuteras kortfattat tillgängliga karakteriseringsmetoder och för och nackdelar med dessa. För mindre stridsdelar, upp till 155 mm spränggranat, är den vid FOI Grindsjön befintliga sprängtrumman det bästa alternativet. För större stridsdelar alternativt försök i fält är board eller hö och halm, i båda fallen kombinerade med vittnesplåtar, de lämpligaste uppfångningsmaterialen. Magnetseparation är det naturliga valet för att separera splitter från de icke-solida splitteruppfångningsmaterialal. För icke-magnetiska metaller kan virvelströmsseparatorer användas. Om numeriska simuleringar uppvisar bra samstämmighet med experiment kan de delar av det experimentella programmet som syftar till att bestämma utkastningsriktningar och -hastigheter minskas och försöken inriktas till att fastställa fragmenteringen. Om numeriska simuleringar inte kan ersätta försöken bör blixtröntgen och bildplatteknik eller höghastighetskamera kombinerat med blixtröntgen och förstärkningsskärm tillsammans med datorstödd bildbehandling användas. Överskottsinformation från framtagandet av denna rapport finns i en intern rapport (Martin Nilsson, "Splitterkarakterisering v001", FOI, Stockholm, FOI-D--0329--SE, 2008).