Inläggsmaterial för strålbildande RSV. Sammanfattning av verksamhet bedriven under 2001-2008

RSV-stridsdelar har under lång tid framgångsrikt använts för att bekämpa stridsfordon, stridsvagnar, fartyg, ubåtar, fortifikatoriska anläggningar mm. Nya moderna tilläggsskydd och förbättrade grundskydd har i viss utsträckning gjort hotet från enkla RSVstridsdelar mindre allvarligt. För att möta denna utveckling har stridsdelsforskning runt om i världen undersökt olika sätt att förbättra RSV-stridsdelarnas prestanda mot dessa nya skydd. Ett sätt att öka prestandan är genom att utnyttja mer kraftfulla sprängämnen. Ett problem med detta är att koppar, som i dagsläget är det absolut vanligaste inläggsmaterialet, inte kan belastas mer utan att ge upphov till strålar med försämrade penetrationsegenskaper. För att kunna komma vidare krävs andra, tyngre och starkare, inläggsmaterial som samtidigt är lika sega (duktila) som koppar. De två mest lovande inläggsmaterialen är molybden och volfram som båda har de efterfrågade egenskaperna. Dessa material kräver dock en mycket finkornig mikrostruktur för att uppträda duktilt. En del av FOI:s forskning kring stridsdelar har därför fokuserat på att ta fram och pröva tillverkningsmetoder som ger finkorniga, gärna nanostrukturella, materialstrukturer och att undersöka hur dessa material fungerar som inläggsmaterial. Utöver molybden och volfram har man även försökt att förfina mikrostrukturen hos koppar och undersökt hur amorfa material, som helt saknar kristallstruktur, fungerar som inläggsmaterial. Efter omprioriteringar från Försvarsmakten och FOI kommer rena materialfrågor inte att prioriteras i den närmsta framtiden. Det saknas dock en sammanställning över tidigare genomförd forskning med slutsatser om vilka tekniker och material som är av speciellt intresse. Syftet med denna rapport är att sammanfatta framkomna resultat i lättillgänglig form samt ange källor där den intresserade läsaren kan hitta detaljerna från de studier som genomförts på FOI.