Scenario i stadsmiljö – konnektivitetsanalys när noder i scenariot är utrustade med A-vågform alternativt dubbla (A- och B-) vågformer

FOI har tidigare tagit fram flera scenarier tillsammans med försvarsmakten för användning vid studier av kommunikationssystem. De har ökat förståelsen för de möjligheter och begränsningar olika tekniklösningar har och fyller en viktig roll vid kravställning av nya system. Ett av den nya typen av scenario är för urban miljö där både taktiskt uppträdande och fysikaliska begränsningar skiljer sig avsevärt från tidigare scenarier. Ett sådant scenario har tidigare tagits fram i samarbete med MSS Kvarn och används även i det här arbetet. Tidigare resultat av konnektiviteten för det framtagna scenariot när en vågform på 300 MHz bandet används visar att detta behöver utökas med ett antal extra noder s.k. relänoder. Relänoderna bestod av upphöjda noder (stationära och mobila) och noder utplacerade på marken (stationära). Men även efter att scenariot hade förstärkts med relänoderna på marken var det svårt att uppnå full konnektivitet (under hela scenariot kan alla noder nå alla andra noder, via flerhopp om så behövs). Därför modifierades nätet ytterligare genom att vissa av scenariots noder samt marknoderna utrustades med dubbla vågformer (i form av två olika radiosystem). Analysen av konnektivitet för noder med dubbla vågformer i scenariot är det nya bidraget till de resultat som beskrivs i den här rapporten Sammanfattningsvis är upphöjda noder mer fördelaktigt än noder på marken. Det räckte att använda endast en upphöjd nod (t.ex. en UAV). Däremot med 7 extra relänoder på marken fick nätet inte full konnektivitet. När vissa av grundscenariots 26 noder utrustades med dubbla vågformer räckte det i det "optimal" fallet att endast en av noderna utrustades. Samma gällde även för noderna på marken. Genom att använda dubbla vågformer i ett antal noder (minst någon nod inom varje grupp) blir konnektiviteten riktigt bra. För att bättre kunna bedöma hur många noder och vilka som behöver utrustas med dubbla vågformer i olika situationer skulle fler scenarier behöva undersökas. Dessutom finns det ett behov av bättre verktyg för att beräkna vågutbredningen. Scenarioexemplet som behandlats i detta projekt ger dock en fingervisning av vad som kan förväntas.