The Russian economy in 2009: Steep decline despite crisis management

Trots kraftfulla antikrisåtgärder kommer Rysslands BNP att falla med drygt 8 procent 2009. Minskningen utgör ett trendbrott mot närmare ett decenniums tillväxt med i medeltal 7 procent per år. Budgetunderskottet 2009 uppskattas till 8,9 procent av BNP och den federala budgeten förväntas gå med underskott till 2012. Den främsta konsekvensen av den ekonomiska krisen är nedgången i levnadsstandarden och ökningen av antalet fattiga i Ryssland. Under 2009 beräknas antalet fqttiga öka till 25 miljoner personer och fattigdomskvoten blir enligt Världsbanken 17,4 procent. Militärutgifterna via Försvarsministeriet har minskats med över 10 procent i löpande priser och det är endast poster som avser internationella åtagande som har ökats. Det militärindustriella komplexet har prioriterats i antikrisåtgärderna och dess företag har fått subventioner för att klara krisen. Regeringen har också gett företagen nytt kapital. Trots dessa åtgärder är resultaten magra . President Medvedev har kritiserat det militärindustriella komplexet och sagt att de måste börja producera moderna vapen av hög kvalitet till lägre priser. Stora delar av det militärindustriella komplexet skulle behövas läggas ned eftersom teknologin härrör från Sovjettiden och inte kan användas i produktion av moderna vapen och vapensystem. Antikrisprogrammet har kritiserats från olika håll för att det gett stöd till de stora gamla sovjetiska företagen utan konkurrenskraft istället för att satsa på små och medelstora företag. Regeringen har inte använt infrastrukturprojekt i sin krishantering och saknar helt en politik för strukturomvandling. I sitt program Framåt Ryssland lägger President Medvedev fram sin vision för Rysslands utveckling inom det närmaste decenniet. Han vill se en intellektuell utveckling där högteknologisk industri är ledande. Det störsata hindret för moderniseringen är det privilegerade nomenklatura som tjänar på nuvarande system. Fortsatt integration i den globala ekonomin är avgörande för Rysslands fortsatta ekonomiska utveckling. Ett WTO-inträde skulle tvinga Ryssland att bli konkurrenskraftigt och följa gängselagar och avtal. Men ´det ska noteras att bättre eller sämre politiska relationer med Väst inte är direkt korrelerade med hög eller låg tillväxt. Sedan 1991 har vi kunnat konstatera att Ryssland är mer benäget att genomföra ekonomiska reformer när ekonomin gått dåligt. Vad som skulle kunna generera genomgripande demokratiska reformer är en annan och fortfarande öppen fråga.