Ryskt ekonomiskt inflytande i de baltiska staterna - säkerhetspolitiska konsekvenser

Studiens syfte är att kartlägga ryskt inflytande och ambitioner i baltiskt näringsliv och innebörden härav för baltisk säkerhetspolitik. Intresset är fokuserat mot implikationerna av ett ryskt inflytande för de tre staternas säkerhetspolitiska handlingsutrymme samt vilka konsekvenser detta medför för baltisk handlingsfrihet. Rysslands ekonomiska inflytande över de baltiska staterna har här analyserats utifrån existerande bilaterala handelsförbindelser och ryska direktinvesteringar i de baltiska ekonomierna. Motiven för denna avgränsning är att handel och utländska direktivinvesteringar är starka ekonomiska instrument och indikatorer på andra ekonomiska företeelser, samtidigt som de i stor utsträckning är möjliga att utforska utan tillgång till kvalificerat källmaterial. Rysk utrikespolitik har i allt högre grad kommit att återuppta tidigare gällande stormaktsanspråk som ett av sina säkerhetspolitiska mål. Rysslands styrande elit vill se framväxandet av en multipolär värld, där USA:s inflytande har reducerats och där Ryssland erkänns som ett legitimt maktcentrum på samma villkor som andra stormakter. Som ett första steg i förverkligandet av sina utrikespolitiska ambitioner har Ryssland målmedvetet strävat efter att återta förlorat inflytande inom det forna östblocket i syfte att använda dessa länder som plattform för ytterligare politisk och ekonomisk expansion in i Västeuropa. Politiken har varit särskilt märkbar i de forna sovjetrepublikerna, inklusive de tre baltiska staterna. I avsaknad av positiv mjuk makt har Ryssland alltmer kommit att förlita sig på olika politiska, ekonomiska och militära maktmedel eller hävstänger i syfte att påverka relationerna med omvärlden i linje med egna säkerhetspolitiska och utrikespolitiska intressen. I byggandet av en egen inflytelsesfär bortser Ryssland därmed många gånger från andra mindre staters legitima säkerhetsbehov. Rysslands ekonomiska hävstänger baseras på statlig kontroll över egna strategiska resurser och centrala nyckelföretag ionom främst finans-, transport- och energisektorerna. De mer framträdande ryska företagens agerande i utlandet styrs därmed ofta inte enbart av ekonomisk rationalitet, utan även av frivilliga eller påtvingade hänsyn till Rysslands övergripande utrikespolitiska mål. Samtidigt som Ryssland skyddar sina egna marknader från utländska investerare, utnyttjar det andra länders liberala och marknadsanpassade lagstiftning till att skaffa sig inflytande över strategiska företag och resurser i utlandet. Syftet är att skapa asymmetriska ekonomiska relationer vilka kan användas till att utöva påtryckningar på andra stater. De baltiska staternas medlemskap i EU och upptagande i NATO-kretsen har lagt vissa band på Rysslands möjligheter att nå politiska mål i Baltikum med hjälp av olika maktinstrument. Dock har användningen av ekonomiska hävstänger visat sig vara ett förhållandevis riskfritt och kostnadseffektivt sätt att utöva fortsatt inflytande på. I de bilaterala ekonomiska relationerna med Ryssland utgör alla tre baltiska stater en svagare part. De asymmetrier som Rysslands övertag baseras på är i stor utsträckning stigberoende (part dependent) och baseras på historiska och geoekonomiska omständigheter. De baltiska staterna har byggt upp en god och realistisk bild över föreliggande hot och risker i de ekonomiska förbindelserna med Ryssland. I olika omfattning har de även försökt neutralisera dessa och begränsa faktiska och möjliga konsekvenser av rysk närvaro inom strategiskt viktiga samhällssektorer. Den del av ekonomin som erbjudit de baltiska staterna störst svårigheter att skydda från rysk närvaro och ryskt inflytande är energisektorn. Även utvecklingen inom finansiell sektor med fler och allt större banker med ryskt ägarkapital är en källa till fortsatt oro. Energisektorn i de baltiska staterna är helt beroende av import av olja och gas och i viss mån även av elkraft från Ryssland för att täcka energibehoven fullt ut. Beroendet ger Ryssland stor handlingsfrihet på de baltiska energimarknaderna, samtidigt som det är ett allvarligt hot mot de tre baltiska staternas energiförsörjningssäkerhet. Med hjälp av riktade investeringar inom den baltiska energisektorn och annan infrastruktur av strategisk vikt, har ryska statligt kontrollerade eller influerade företag byggt upp en betydande närvaro inom vitala delar av de baltiska staternas ekonomier. Beroendet av rysk energi och svårigheten i att förhindra inbrytningar från oönskat ryskt kapital i energimarknaderna och andra känsliga ekonomiska sektorer, exponerar de baltiska staterna för ett politiskt och ekonomiskt inflytande som är subtilt och svårt att frilägga i alla dess förgreningar. De baltiska staternas ekonomiska försvarsbarhet riskerar därigenom att bli ifrågasatt. På sikt kan detta potentiellt skade de baltiska statsbildningarna och verka begränsande för deras handlingsfrihet. Med ekonomiska beroendeförhållanden som påtryckningsmedel, löper de baltiska staterna risk att bli utnyttjade som instrument för ryskt inflytande gentemot euroatlantiska institutioner, och på sikt, som en buffertzon riktad mot USA och atlantiskt sinnade stater i Västeuropa. Huruvida Ryssland lyckas använda sina ekonomiska hävstänger, kan vara avgörande för de baltiska staternas politiska trovärdighet i omvärldens ögon - i synnerhet för EU och NATO. För Estlands, Lettlands och Litauens del kan detta vara skillnaden mellan att fortsättningsvis få vara med och påverka den europeiska kontinentens framtida ekonomiska och politiska utveckling i samarbete med övriga demokratiska stater och att förpassas till en politisk och ekonomisk gråzon i skuggan av Ryssland. Ett ökat ryskt inflytande över de baltiska staterna kan även medföra negativa konsekvenser för Sverige. En svagare transatlantisk länk i Östersjöregionen ligger inte i Sveriges intresse. En ökad rysk närvaro kan även påverka Sveriges möjligheter att samarbeta med de baltiska staterna inom EU-ramen. Därmed riskerar en viktig del av EU-samarbetets nordliga dimension att gå förlorad.