Myndighetssamverkan vid nationell krishantering

I denna rapport studeras myndighetssamverkan på central nivå i det svenska krishanteringssystemet. Syftet är att skapa en överblick över förutsättningarna för och behovet av nationell myndighetssamverkan med tyngdpunkt på civil-militär samverkan. Studieområdet har begränsats till att innefatta hantering av större olyckor och katastrofer på nationell nivå och den samverkan som tar sikte på Försvarsmaktens stöd till civila myndigheter under fredstida krishantering. Fyra fördjupningsområden har valts ut: räddningstjänst, miljöräddningstjänst till sjöss, sjöövervakning och farliga ämnen/CBRN (kemiska, biologiska, radiologiska, nukleära). De myndigheter som studeras är Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Kustbevakningen och Regeringskansliet. Rapportens slutsatser och rekommendationer kan delas in i tre huvudsakliga områden. Dessa är samverkansbegreppet, krishanteringssystemets uppbyggnad samt samverkan i praktiken. Resultaten visar två huvudsakliga bilder där den ena bilden är att myndighetssamverkan i underfasen av den akuta krishanteringen fungerar bra i den bemärkelse att myndigheterna som berörs har förmåga att lösa sina uppgifter, men att det också finns många frågetecken om vilken roll Försvarsmakten ska ha i detta arbete. Den andra bilden är att det finns ett stort utrymme för förbättringar i framförallt före- och efterfasen av krishanteringsarbetet.