SSA - Behöver Sverige en rymdlägesbild?

Space Situational Awareness (SSA), eller en så kallad rymdlägesbild, är i grunden ett militärt instrument för att förhindra attacker från och via rymden. Under senare år, och mot bakgrund av den allt mer exploaterade rymden, har SSA-konceptet byggts ut och används idag även för civila ändamål. Till exempel för att förhindra att satelliter kolliderar med rymdskrot; att förvarna om solstormsutbrott i syfte att avvärja utslagningen av elkraftsnät; eller för att spåra större asteroider som skulle kunna kollidera med jorden. Rapportens syfte är att ge svenska myndigheter ett grundligt beslutsunderlag som beskriver denna breda och nya bild av SSA. Rapporten redogör därför både för de globala säkerhetsaspekterna och tekniska fundamenta hos SSA. I rapporten redovisas hur SSA-konceptet har förändrats till att bli en global angelägenhet om hur världens rymdnationer i samarbete ska skydda den gemensamma och ändliga naturresurs som satellitbanorna de facto är. Denna intention är dessutom tydligt uttalad i USA:s nya rymdpolicy där transparens och förtroendeskapande åtgärder framhålls för att lösa detta problem. I och med insikten om rymdinfrastrukturens avgörande betydelse för hela samhället har också EU, med stöd av ett stort antal medlemsländer, inom ramen för European Space Agency startat ett studiearbete som sannolikt kommer att bli nästa viktiga europeiska satsning på rymdområdet - en oberoende rymdlägesbild. Sverige har i princip endast visat intresse för dessa frågor via de samtal om rymdfrågor som sker i FN-sammanhang. Inget svenskt officiellt initiativ har ännu tagits för att följa SSA hos exempelvis European Space Agency eller European Defence Agency. I rapporten ger därför författarna några konkreta förslag på hur Sverige kan ta till vara de möjligheter en rymdlägesbild erbjuder, och pekar på vikten av att ansluta sig till det internationella arbetet med att skydda denna unika naturresurs. Två huvudpunkter i dessa förslag är dels ökad satsning på information om risker och möjligheter med rymdmiljön, dels ökad samverkan mellan myndigheterna för att prioritera aktiviteter vid ett eventuellt svenskt engagemang i SSA. Slutligen rekommenderar författarna att myndigheterna bör starta aktiviteter för att undersöka hur Sverige ska få tillgång till relevant SSA-information i framtiden, samt initiera verksamhet för att bygga upp en grundläggande nationell SSA-kapacitet.