Privat-offentlig samverkan för krisberedskap. Samlade erfarenheter med exempel från ett par europeiska länder

Under senare år har ett allt större intresse riktats mot privat-offentlig samverkan för krisberedskap. En av orskaerna sägs vara det ökade privata ägandet av samhällsviktig verksamhet vilket ställer krav på samarbete mellan offentlig sektor och näringslivet. Syftet med denna rapport är att studera hur privat-offentlig samverkan inom krisberedskapsområdet bedrivs i Finland ochh Storbritannien för att på detta sätt generera idéer för hur arbetet kan utvecklas i Sverige. I rapporten beskrivs hur privat-offentlig samverkan relaterar till andra verktyg för ökad krisberedskap, såsom information, ekonomiska incitament och regleringar, och hur olika samverkansformer kan se ut på nationell, regional och lokal nivå. Frågor som berör starten av en samverkan såsom initiativ och urvalsprinciper behandlas. Ett relativt stort utrymme ägnas i rapporten åt att diskutera faktorer av betydelse för att samverkan ska kunna vidmakthållas. Denna diskussion utgår från faktorerna engagemang, resurser, förtroende och kunskap. Slutligen diskuteras även det innehåll som samverkan kan innefatta och de resultat som kan uppnås. Rapporten visar på en rad områden av intresse att studera vidare. Dessa är: Att utreda om någon eller några myndigheter kan få en mer utpekad roll beträffande samordning av och stöd till privat-offentlig samverkan. Att undersöka om och i sådana fall hur rollen för privat-offentlig samverkan kan tydliggöras och/eller utvidgas. Att utreda för- och nackdelar med frivillighet respektive reglering av den privata sektorns deltagande i privat-offentlig samverkan. Att utreda om det är lämpligt att utveckla ytterligare mekanismer för att få tillstånd samverkan på lokal nivå liknande Local resilience forums i Storbritannien. Att utreda möjliga stabila finansieringsformer för samverkan som till exempel öronmärkta avgifter som i Finland.