Individens grundläggande behov - teori. praxis och syntes

Författare:

  • Jonas Clausen Mork
  • Magnus Winehav

Publiceringsdatum: 2011-03-01

Rapportnummer: FOI-R--3173--SE

Sidor: 59

Skriven på: Svenska

Nyckelord:

  • behov
  • etik
  • överlevnad
  • beslutsautonomi
  • handlingsautonomi
  • värdighet

Sammanfattning

I denna rapport har vi försökt att resonera systematiskt kring begreppet "individens grundläggandebehov". Vi har gjort så med hjälp av tillgänglig forskning inom främst ekonomi, filosofi och psykologi, men också med hjälp av civil och, i viss mån, militär krisberedskapspraxis. Resonemanget har sitt ursprung i regeringens uppdrag till MSB att formulera förslag på resultatmål för samhällets krisberedskap. I uppdragsbeskrivningen anges att förslagen "ska utformas med utgångspunkt i behovet av att upprätthålla viktiga samhällsfunktioner när samhället befinner sig i ett krisläge och i individens grundläggande behov vid en sådan situation". I syfte att stödja detta arbete har MSB sedan anlitat FOI för att utreda relevant teori och studera internationell praxis. Att fråga sig vilka individens grundläggande behov är leder direkt till svårigheter. Den första gruppen av utmaningar är de rent begreppsliga. Vad är ett behov? Hur skiljer sig ett sådant från ett begär eller ett önskemål? Det är heller inte uppenbart vilka saker eller kategorier av saker som kan utgöra lämpliga exempel på behov. Uppfylls behov av konkreta varor och tjänster som individen sedan kan utnyttja (mat, vatten, sjukvård)eller kan vi ha behov av något annat, mer abstrakt, såsom tillstånd eller möjligheter (överlevnad, frihet, autonomi)? Utöver de begreppsliga komplikationerna så finns det en svår etiskgränsdragningsproblematik. Om vi förstår vad ett behov är, hur ska vi sedan, på ett konsekvent sätt, skilja ut de behov som är grundläggande? En tredje grupp utmaningar rör bristen på empiriska samband inom det här området. Även om det finns en mycket god vetenskaplig uppfattning om, exempelvis, hur den mänskliga organismen reagerar på olika mängder syre, mat och vatten så är det väsentligt svårare inom andra områden. Förståelsen av det mänskliga psyket är, som ett exempel, fortsatt begränsad. Vilka är då rapportens huvudsakliga bidrag? Inledningsvis handlar det om en analys av behovsbegreppet som innehållande en värdekomponent och en faktakomponent och etablerandet av ett sätt att resonera sig fram till ett s.k. pseudokategoriskt behov - ett slags behov som det är etiskt viktigt att uppfylla. Med hjälp av ytterligare struktur och begrepp från filosofen och ekonomen Amartya Sen kan sedan följande resonemangsform ställas upp: 1. identifiera individuella förmågor, möjligheter eller tillstånd, s.k. kapabiliteter (capabilities på engelska) som har särskild normativ status. 2. Identifiera de funktioner eller egenskaper som möjliggör att en individ uppnår de olika tillstånden eller får förmågorna och möjligheterna. 3. Identifiera kombinationer av varor och tjänster som besitter just de egenskaperna eller har de funktionerna. Detta resonemang har potential att ge hela spektrat av behov, vare sig det i slutändan lämpar sig bäst att uttrycka sig på förmåge- och tillståndsnivå, varu- och tjänstenivå eller något där emellan. Efter att ha etablerat formen på resonemanget går rapporten vidare i ett försök att fylla det med substans, och då i synnerhet det första, huvudsakligen normativa, steget. I arbetet med att identifiera förmågor, möjligheter och tillstånd som har särskild normativ status används både teoretiskt arbete och en viss översyn av nationell praxis. Åtta länders (däribland Sveriges) policydokument och, i viss mån, lagtexter har studerats i syfte att få en bild av vad de menar att individen bör försäkras vid en kris. Materialet är rikt på exempel på vad som anses vara viktiga förmågor, tillstånd och möjligheter. Även viktiga funktioner och egenskaper anges tillsammans med varor och tjänster. Lika rikt som materialet är på exempel som kan hänföras till de tre resonemangsstegen är det fattigt på kompletta resonemang. Här finns det sålunda enviktig begränsning i studien: de resurser som har funnits till förfogande har inte möjliggjort att ta del av förarbeten eller att diskutera bakgrunderna till olika policydokument med ansvariga tjänstemän i de studerade länderna i någon större utsträckning. Utöver de nationella texterna så har också utredningen Sphere Project studerats, ett material som är mer detaljerat och komplett i sin argumentation. Trots bristen på explicita resonemang i de nationella texterna tycks det rimligt att tillämpa en "välvillighetsprincip", nämligen att de saker som ändå lyfts fram görs det av goda skäl. Rapporten avslutas därför med ett försök att rekonstruera resonemangskedjor från kapabiliteter till de varor och tjänster som omnämns av Sphere Project och de åtta länderna. Rapporten lyfter särskilt fram fyra kapabiliteter som, genom sitt stöd i normativ teoriutbildning, både kan sägas utgöra grundläggande behov i sig själva och dessutom kan utgöra utgångspunkten för att, med empiriskt stöd, generera listor på varor och tjänster av vilka det föreligger grundläggande behov. De logiska och empiriska kopplingar som existerar, eller möjligen existerar, mellan kapabiliteterna diskuteras och skisser på steg 2 (kapabilitet till funktion) och steg 3 (funktion till vara eller tjänst) ifrån resonemangskedjan från ovan presenteras i rapporten. De fyra kapabiliteterna är: . överlevnad . beslutsautonomi . handlingsautonomi . värdighet I rapporten argumenteras det för att överlevnad ska betraktas som den främsta och viktigaste av dessa fyra. Det stora värdet av liv är djupt förankrat i olika etiska traditioner, men det är också ett trivialt faktum att varken beslut eller handlingar är möjliga utan liv. God beslutsautonomi är dessutom en förutsättning för god handlingsautonomi. Inom ramen för krissituationer utgör därför ordningen (1) överlevnad (2) beslutsautonomi (3) och handlingsautonomi en logisk hierarki där individens grundläggande behov av varor och tjänster kopplade till överlevnad måste tillgodoses för att varor och tjänster kopplade till besluts- eller handlingsautonomi ska ha någon effekt på de kapabiliteterna. När det sedan kommer till värdighet så är detta en kapabilitet som står lite vid sidan om de andra. Trots den relativa svårigheten att analysera detta (i litteraturen vanligt förekommande) begrepp så tycks det finnas förstärkande begreppsliga och orsaksrelationer mellan, å ena sidan, värdighet och å andra sidan, besluts- och handlingsautonomi. Även om värdighet också veerkar stödja förmågan till överlevnad så är det lättare att tänka sig kris- och katastrofsituationer där värdighet ställs mot överlevnad än mot de andra två kapabiliteterna. Det kan t.ex. vara så att en livräddande räddningsinsats av nödvändighet innebär någon form av svårt förnedrande omständigheter. I sådana konflikter hävdas det i rapporten att överlevnad fortsatt bör ges prioritet, även om värdighet tillskrivs ett stort eget värde av vissa etiker. En central poäng, av särskild vikt vid kriser, är att värdighet i någon mening kan anses vara en grundläggande kapabilitet även efter en individs död, även om det då främst handlar om omgivningens psykiska välbefinnande och förtroendet för krishanterare. Var står vi nu då, och vad är nästa steg? Teoretiskt kan mer kraft läggas på både det begreppsliga arbetet och på etiken kring vad som ska ses som grundläggande. Rapporten lyfter fram tre problem - nivåproblemet, sannolikhetsproblemet och subgruppsproblemet - som särskilt besvärande. Dessutom konstateras i rapporten att uppsättningen på fyra grundläggande kapabiliteter inte kan ses som komplett. Det är rapportförfattarnas bedömning att det kan finnas ytterligare förmågor, tillstånd och möjligheter för vilka det kan argumenteras att de förtjänar att betraktas som grundläggande. Empiriskt finns det ett flertal frågor som bara berörs ytligt, både vad gäller funktioners och egenskapers stöd för olika kapabiliteter och specifika beskrivningar av vilka varor och tjänster som i sin tur har olika funktioner och egenskaper. De listor på funktioner, varor och tjänster som presenteras i de rekonstruerade resonemangskedjorna bör bli föremål för ytterligare jämförelser mot etablerade empiriska resultat. Gällande sådant som kraven på bl.a. varu- och tjänstekombinationers kvalitet, kvantitet och leveranssätt för att de ska uppfylla individers behov kvarstår också mycket. Det finns , till sist, en utomordentligt viktig fråga som inte omfattas av denna rapport: Vad bör samhället lägga sina begränsade resurser på när det gäller individens grundläggande behov? Vad som bör betraktas som individens grundläggande behov är till stora delar en etisk fråga med viktiga empiriska inslag medan frågan om var samhället effektivast placerar sina resurser är en praktisk fråga, men en som vilar tungt på etiken. Även om den inte löser investeringsfrågan så bör rapporten alltså ändå kunna bidra till ett sådant arbete. För alla sina begränsningar är denna rapport ett allvarligt försök att strukturera en diskussion kring vad som kan anses utgöra individens grundläggande behov. Det sista ordet är knappast sagt, men vi har kommit en bit på vägen.