Uppföljning och utvärdering i multifunktionella insatser

Att fredsfrämjande insatser numera är multifunktionella har inneburit en betydande omstöpning av deras karaktär: mandaten är bredare (stöd till fredsprocesser och säkerhetssektorreform kombineras t.ex. med återuppbyggnadsarbete och militära operationer), faserna är parallella och en mängd olika aktörer arbetar ofta samtidigt i insatsområdet. Detta har skapat ömsesidiga beroenden mellan intervenerande aktörer, inte minst civila och militära, och ökat behovet av harmonisering och koordinering mellan dem. Dessa förändrade förutsättningar ställer i sin tur höga krav på att aktörer har förmåga att anpassa sig till dem. När det gäller uppföljning och utvärdering förefaller så inte vara fallet i dag. Inte minst inom den militära sektorn finns ett betydande utvecklingsbehov där erfarenheter från bl.a. Afghanistan visat på betydande brister i uppföljnings- och utvärderingsprocessen. För att adressera detta behov är det först och främst viktigt att undersöka vilka problem och utmaningar som multifunktionella insatser, och de insatsmiljöer som de genomförs i, medför för militära organisationer. För det andra är det viktigt att undersöka hur de kan lösas. Då insatsers multifunktionella karaktär ökar behovet av koordinering mellan civila och militära aktörer finns särskild anledning att undersöka hur och i vilken utsträckning civil-militära samverkanslösningar kan adressera existerande problem och utmaningar. Föreliggande studie syftar således till att 1) sammanställa problem och utmaningar som militära organisationer har att ta hänsyn till avseende uppföljning och utvärdering, och 2) undersöka hur civil-militära lösningar kan bidra till att hantera dem. Existerande problem och utmaningar kan delas in i ett externt respektive ett internt perspektiv. Det externa perspektivet kännetecknas av att det är strukturellt och omfattar bl.a. avsaknad av tydliga strategier; abstrakta målsättningar; politiska förutsättningar; och snabbföränderlig miljö. Det interna perspektivet kännetecknas av att det är aktörsorienterat och omfattar bl.a. arbetssätt och utvärderingslogik; fokus på motståndare snarare än insatsmiljö och konfliktkontext; bristande koppling mellan operationella faser (operationsdesign, planering och utvärdering); och övertro på kvantitativa data och metoder. Både de externa och interna problemen och utmaningarna är komplexa och svåra att hantera. Samtidigt är det nödvändigt att detta sker och i det avseendet utgör föreslagna lösningar, dvs. District Stability Framework (DSF) och civil-militär samutvärdering, exempel på hur det kan ske. Dessa båda lösningar kan framförallt ge militära organisationer ett systemperspektiv på insatserna; öka deras kontextuella förståelse för aktuellt konfliktområde; stärka kopplingen mellan operationella faser; samt öka intervenerande aktörers förmåga att hantera insatsers politiska förutsättningar.