Feasibility study for human biomonitoring in peace operations

Försvarsmaktens (FM) engagemang i internationella freds- och säkerhetsfrämjande operationer ökar. Samtidigt medför dagens operationer många faror och hot för soldatens liv och hälsa och det samma gäller för civil insatspersonal. Om man bortser från den uppenbara risken att skadas i strid, har sjukdomar och andra icke-stridsrelaterade skador historiskt sett stått för den stora majoriteten av dödsfall i nästan alla militära operationer. Förutom risken att exponeras för exempelvis giftiga industrikemikalier kan även biologiska och radiologiska ämnen finnas i insatsområdet. Eftersom FM lämnat systemet med värnplikt bakom sig och nu inrättar professionella styrkor är de potentiella långsiktiga hälsoeffekterna av exponering under upprepade operationer av än större intresse än tidigare. Det finns alltså ett behov för FM och andra insatsorganisationer som opererar i kris- och konfliktområden att utveckla strategier för hur man bäst kan skydda sin personal från potentiella hälsorisker. Ett verktyg för detta kan vara biomonitoring. Syftet med denna studie har varit att utvärdera möjligheterna för biomonitoring inom FM genom att undersöka eventuellt behov av biomonitoring, granska vilka potentiella biomarkörer som finns och samtidigt väga in vad som för FM kan vara specifika logistiska, ekonomiska och etiska restriktioner. Behovet av biomonitoring har undersökts baserat på de hälsorisker som identifierats i olika insatsområden samt deras potential för exponering. Fallstudier presenteras även som visar på att ett antal hot och risker de facto förekommer i dessa områden och att oönskad exponering därför kan förekomma. Det finns ett stort antal biomarkörer för ett brett spektrum av exponeringsrisker. Vilken eller vilka markörer man bör välja bestäms specifikt av den misstänkta exponering man utsatts för och vilka frågor man söker svar på. Även om logistiska, ekonomiska och etiska överväganden ökar komplexitetsgraden för biomonitoring, kunde inga hinder identifieras som inte går att åtgärda eller lösa i de fall det identifierade hälsoproblemet motiverar en undersökning.