USA och Arktis. Ett amerikanskt dilemma i väntläge?

Författare: Niklas Granholm
Ort: Stockholm
Sidor: 34
Utgivningsår: 2011
Publiceringsdatum: 2011-11-09
Rapportnummer: FOI-R--3286--SE
Nyckelord: Arktis, USA, Alaska, olja, naturgas, UNCLOS, isbrytare, Militärterritoriell indelning, kongressval, US Navy, US Air Force, US Coast guard, Department of Defense, energireserver, finanskris, Trans-Alaska Pipeline System, Beauforthavet, Berings sund, Nordvästpassagen, Kanada, NORAD, SSBN, BMEWS, Unified Command Plan, USNORTHCOM, USEUCOM, Task Force Climate Change, Center for Naval Analyses, Joint Chiefs of Staff, klimatförändring.
Keywords: Arctic, United States, Alaska, oil, natural gas, UNCLOS, icebreakers, congressional elections, US Navy, US Air Force, US Coast guard, Department of Defense, energy reserves, financial crisis, Trans-Alaskan Pipeline System, Beaufort sea, Bering strait, Northwest passage, Canada, NORAD, SSBN, BMEWS, Unified Command Plan, USNORTHCOM, USEUCOM, Task Force Climate Change, Center for Naval Analyses, Joint Chiefs of Staff, Climate change.
Sammanfattning: USA är en av de viktigaste aktörerna i det nya Arktis som håller på att växa fram. Regionen kommer att få betydligt större geopolitisk betydelse framöver. Medan regionen förändras får den också allt tydligare kopplingar till utvecklingar i resten av världen. Det pågår en policyutvecklingsprocess i det amerikanska systemet avseende Arktis, men den har ännu inte helt operationaliserats till konkreta handlingslinjer. Syftet med denna studie är att sammanfatta och analysera de viktigare frågorna rörande USA:s arktispolitik. Studien är baserad på existerande kunskap som byggts upp på FOI Försvarsanalys under de senaste tre årens studie- och analysarbete och fokuserar på de senaste årens utveckling. Flera skäl talar för att USA kommer att börja agera mer aktivt i Arktis inom de närmaste åren. Mängden faktorer som samtidigt är på väg att förändras i Arktis gör att de policybildande delarna av det amerikanska politiska systemet måste agera. Klimatförändringarna i Arktis, energireserverna, de överlappande territoriella anspråken, de militärstrategiska implikationerna av missilförsvaret och den nukleära andraslagsförmågan, andra statliga och icke-statliga aktörers aktiviteter i regionen, miljöaspekterna samt allmänt ökande mänskliga aktiviteter i regionen pekar tydligt på att man behöver ta sig an dessa frågor på ett helt annat sätt än tidigare. Det som talar mot ett mer aktivt agerande är själva mängden av andra stora problem och frågor USA har att hantera; Irak- och Afghanistankrigen, kriget mot terrorismen, de svåra ekonomiska problemen och relationen till ett mer kapabelt Kina är några av dem. Utvecklingen i Arktis är dock sådan att ett icke-agerande framstår som alltmer ohållbart. När punkten nås då USA måste börja agera är det troligt att detta sker med kort förvarning. För att öka förståelse av och förvarning om hur amerikansk arktiskpolitik kommer att utvecklas framstår fyra områden som extra viktiga för att studera utvecklingen av amerikansk arktispolitik: * USA:s Brist på operativa isbrytare kommer att fungera som ett slags "vindstrut". När beslut om anskaffning och finansiering av nya isbrytare fattas är det början på en konkret implementering av en ny arktispolicy. Frågans utveckling kan därför bidra till att ge en klarare bild av den övergripande policyutvecklingen. * Alaskas geopolitiska läge betingar USA som arktisk nation. Delstatens läge, energiresurser och dess företrädare på nationell nivå är en viktig påverkansfaktor. * Militärstrategiskt hanteras Arktis på högsta nivå. Nyligen ändrad militärterritoriell indelning och uppgiftsställning för Arktis, kunskapsuppbyggnad inom US Navy samt färska analyser av Department of Defense är tydliga indikatorer på det. Hur den fortsatta hanteringen av de militärstrategiska frågorna blir är en viktig faktor att följa. * Arktis är på väg att bli en reguljär del av USA:s nationella planeringsprocess. En fortgående konkretisering av handlingslinjer kommer efterhand att generera utspel, PM
Abstract: The United States is one of the central actors in the emerging New Arctic. The increasing geopolitical importance of the region is a consequence of both changes in the regional setup and stronger links and increasing interest from the rest of the world. A development process is under way in the American policymaking system that has yet to be operationalised into a fully-fledged Arctic policy. Several reasons speak in favour of a more active US role in the Arctic. A number of factors are simultaneously changing and this will in turn act as input for consideration by US policymakers. Climate change in the Arctic, energy reserves in the region, overlapping territorial claims, military-strategic implications of missile defence development and the nuclear second-strike capability, other state and non-state actors increasing activities in the region and lastly environmental aspects are some of the significant indicators that the region will need more attention than before. Factors against a more active US engagement in the Arctic is the multitude of other issues and problems on the agenda; The Iraq and Afghanistan wars, anti-terrorism, the financial crisis and the US-China relationship are some of them. The development in the Arctic, however, is such that the current low level of engagement is becoming increasingly untenable. When the development reaches the point where the United States has to get seriously engaged in Arctic matters, there will only be limited advance warning. Four topics or areas are central to follow in the development of US Arctic policy: * The present shortage of capable heavy icebreakers will act as a kind of drogue. When a decision is made to finance and acquire a new class of heavy icebreakers, it will mark the beginning of more active US engagement in the Arctic. * The state of Alaska is a central factor in US Arctic policy development. Its geographical position, energy resources and political representatives in the US congress are all important in this respect. * In military-strategic terms, the Arctic is already a top-level issue. The updated military territorial areas of responsibilities for regional commanders and tasks recently announced by the Joint Chiefs of Staff, recent studies by the Department of Defense and the studies undertaken by the US Navy are all indicators of this. * In foreign policy planning, the Arctic is well on its way to becoming a regular part of the US national planning process. As Arctic policy development increases, new initiatives, articles, memos, and policy documents of different types will be published. Taken together, following and analysing the issues outlined in this study can give advance indications of US intents vis-à-vis the Arctic.The United States is too big not to engage herself in the emerging new Arctic, even if the region at present has a hard time to compete with other items on the strategic agenda. When the US decides to act, the size, resources and modus operan