Ledning i Försvarsmakten - Svenska militära chefers erfarenheter

Operativa erfarenheter avseende vilka krav som olika ledningsmiljöer och ledningsförhållanden ställer på ledning utgör en viktig komplettering till befintlig teoribildning samt befintliga doktriner och styrande dokument. Tjugo svenska chefer som verkat i olika insatsmiljöer intervjuades inom ramen för Försvarsmaktens FoTprojekt Ledning i multifunktionella insatser, i syfte att bidra till den nya utgåvan av Försvarsmaktens Grundsyn ledning. I en serie av semistrukturerade intervjuer utforskades områdena ledningsorganisation, ledningsform samt gränssnittet mellan insatsledning och verksamhetsledning. Vid en kvalitativ analys av intervjuerna framkom sex övergripande teman; Uppdragstaktik, Bärande principer för ledning, Ledningsorganisation, Insatsledning/verksamhetsledning, Försvarsgrensspecifika förutsättningar samt Utövande av ledning och ledarskap. Intervjurespondenter från samtliga försvarsgrenar menar att de tillämpar ett förhållningssätt som benämns uppdragstaktik. Uppdragstaktik utövas genom att i största möjliga mån tillämpa uppdragsstyrning med olika detaljeringsgrad på given order, beroende på bland annat utbildningsnivå och erfarenhet. Det finns dock vissa skillnader mellan försvarsgrenarna som påverkar tillämpningen av uppdragstaktik. Flygvapnet har en mer centraliserad ledningsstruktur än övriga försvarsgrenar och med få ledningsnivåer. Ledning av flyg, i synnerhet stridsflyg, innebär en högre grad av detaljstyrning än ledning av mark- och sjöstridskrafter. Det krävs att förtroendet mellan chef och underställda byggs innan uppdrag, medan förtroende inom Armén kan byggas under ett uppdrag, eftersom chefen i högre utsträckning har möjlighet att finnas med "ute på fältet". De marina förbandens spridning över stora ytor skapar speciella förutsättningar med uppdrag som sträcker sig över lång tid och där fartyg behöver kunna verka autonomt eller på egen hand synkronisera med närliggande fartyg. På frågan om vilka som är de bärande principerna för ledning pekade intervjurespondenterna på erfarenhetsbaserad ledning, situationsanpassat ledarskap, kontroll och återkoppling, fungerande sambandssystem, tydliga mandat och ansvar, samt lojalitet och förtroende. Nationell ledning och ledning vid internationella insatser utövas enligt samma principer och med liten skillnad beroende av ledningsorganisation (EU, Nato eller FN). Analysen visar också att det nödvändigtvis inte behöver vara en uppdelning mellan insatsorganisation och produktionsorganisation. Däremot betonade intervjurespondenterna vikten av tydlighet vid överlämning mellan de två systemen.