Vägledning för bedömning av dricksvattenrisker vid ett förändrat klimat

Pågående klimatförändringar kommer att medföra nya utmaningar för svensk dricksvattenförsörjning, vilket 2007 tydligt påpekades av den statliga Klimat- och sårbarhetsutredningen. Kraftig nederbörd och ökad frekvens av extremväder med inslag av torka och översvämning kommer att öka risken för både kemisk och mikrobiell förorening av vattentäkter. Detta kommer i sin tur att öka behovet av anpassning genom investeringar i bl.a. vattenverkens reningssteg, ledningsnät och avloppshantering. I Sverige bereds idag cirka hälften av allt dricksvatten utifrån grundvatten. Ungefär hälften av detta grundvatten genereras i sin tur genom "konstgjord infiltration". Resterande hälft produceras utifrån ytvatten (sjöar och vattendrag). Reningsprocessen vid ytvattenverk är ofta mer invecklad och omfattar i regel flera reningssteg, medan grundvatten ofta har en naturligt hög kvalitet vilket gör att grundvattenverk ofta har en betydligt enklare reningsprocess. Dricksvatten betraktas som livsmedel och dess hantering regleras via livsmedelslagen. I Livsmedelsverkets föreskrifter om dricksvatten finns en rad krav gällande både hantering och kvalitet på dricksvattnet. Dessa utgör grunden för de egenkontrollprogram som varje kommun använder sig av vid bedömning av antal nödvändiga provtagningar. För att bedöma eventuell mikrobiell påverkan på en råvattentäkt tas vanligen stickprover på s.k. indikatorbakterier omfattande släkterna: Escherichia, Enterobacter, Citrobacter och Klebsiella som i sin tur även ingår i gruppen koliforma bakterier (stavformade bakterier). Stickprover på parasitära protozoer (urdjur) som Giardia och Cryptosporidium tas inte regelbundet eftersom analyserna både är dyra och tidskrävande. Parasiter och virus har dock en bättre överlevnadsförmåga än indikatorbakterierna, och kan förekomma i riskabla halter även vid låg bakterieförekomst. Stora regnmängder med inslag av skyfall och översvämningar kan ge en betydande påverkan på en råvattentäkt. Markavrinning från gödslade betesmarker eller utsläpp (bräddning) från överbelastade avloppsledningar är exempel på sådana händelser som framförallt påverkar ytvattentäkter. Påverkan på grundvattentäkter ses framförallt vid översvämning och då genom en minskning av det luftade markskiktet ovanför grundvattnenytan som är speciellt viktigt för att reducera mängden virus och andra smittämnen när vatten uppifrån tränger ner till grundvattenytan. Tidigare studier samt våra egna analysresultat visar att variationer i nederbörd påverkar råvattenkvaliteten. Analyser gjorda utifrån data från Göta älv visar att det finns en tydlig korrelation mellan nederbörd och halten av avföringsrelaterade bakterier som E-coli i råvatten. Även vattnets grumlighet (turbiditet) ökar samtidigt med halterna av indikatorbakterier dagarna efter kraftig nederbörd. Vid mikrobiell störning i en råvattentäkt skall varje vattenverk vara utrustat med tillräckligt många säkerhetsbarriärer för att förhindra påverkan på kvaliteten i det utgående dricksvattnet. Det är viktigt att man har avpassad desinfektion med klor, ozon, ultrafiltrering och/eller ultraviolett(UV)-ljus och löpande utvärderar behovet av att lägga till ytterligare barriärsteg i syfte att säkra en god kvalitet på dricksvattnet. Det finns redan beräkningsmodeller för analys av reningseffekter och smittorisk. Betydelsen av säkerhetsbarriärer är stor. Statistik visar att vattenverk som saknade säkerhetsbarriärer stod för hela 80 % av antalet utbrott av vattenburen smitta under perioden mellan 1995-2003. Studier visar också att det bästa slutresultatet i beredningsprocessen uppnås då två eller fler säkerhetsbarriärer kombineras. Desinfektion genom kloramin har ingen större effekt på virus och parasiter i beredningsprocessen. Det går dock att antingen inaktivera dessa genom UV-bestrålning eller rent fysiskt avlägsna partiklarna genom ultrafiltrering. UV-rening har fått ökad aktualitet efter stora svenska utbrott orsakade av Cryptosporidium. Idag är Göteborg vatten först i landet med utbyggnad för en stor ultrafilteranläggning vid Lackarebäcks vattenverk för detta ändamål. Förebyggande åtgärder som skydd av vattentäkter samt upprustning av ledningsnät och utbyggnad av helt separata system för dag- och avloppsvatten är grundläggande åtgärder i anpassningsarbetet. Viktigt är även kunskap och beredskap för oväntade klimathändelser som kan komma att innebära långvariga strömavbrott med tryckfall i systemet samt utnyttjande av eventuell reservvattentäkt. Kostnader för anpassning av ett kommunalt vattenverk att klara förorenat råvatten kan variera kraftigt eftersom förutsättningar för vattenrening ser olika ut på olika platser i landet. Dessa är bland annat beroende av råvattenkvalitet och installations- och driftkostnader. Studier visar dock att kostnaderna i händelse av vattenburen smitta är stora, varför många kommuner nu verkar se det som motiverat att investera i förebyggande åtgärder såsom ett ytterligare reningssteg. Denna översikt fokuserar på smittorisker, men det är sannolikt att risken för kemisk förorening (från bränsleläckage, förorenad mark och industrier) också kan öka till följd av ändrade nederbördsmönster.