Internationella insatser i Libyen 2011

Syftet med denna rapport är att analysera de sammantagna militära operationerna som riktades mot Libyen 2011, Libyenkampanjen, och försöka dra lärdomar inför framtida militära insatser. Bakgrunden till studien är behovet att förstå nutida militära insatser. Det finns flera faktorer som gör Libyenkampanjen särskilt intressant från ett svenskt perspektiv, bl.a. den geografiska närheten till Europa, det relativt stora europeiska bidraget och den svenska medverkan. Ett tydligt kännetecken för Libyenkampanjen var att tyngdpunkten låg på flyginsatser. Dessa insatser utgjorde basen för övriga militära åtgärder genom att ta bort regimens offensiva manöverutrymme. Därtill skapade insatserna ett långsiktigt tryck genom att slå mot strategiskt viktiga resurser, främst bränsleförsörjning. Flyginsatserna kan dock inte ensamt förklara händelseutvecklingen. Utgången av Libyenkampanjen eller åtminstone genombrottet på marken måste också relateras till rebellernas efterhand ökade militära förmåga och de multinationella operationernas samlade påverkan. Även om de övergripande målsättningarna uppnåddes, så kan insatserna inte bara beskrivas i positiva ordalag. Gaddafiregimens våld mot den egna befolkningen stoppades, men det tog nio månader att uppnå. Få civila dog som en direkt följd av de multinationella insatserna, men många dog i kriget. Det räckte med att använde en liten andel av Nato-medlemmarnas sammanlagda resurser, men Libyen utgjorde inte en avancerad motståndare. Inom vissa nischer och för flera stater visade insatsen på betydande kapacitetsbrister inom alliansen. Lärdomar från Libyenkampanjen i förhållande till framtida insatser är bl.a. att det finns begränsningar avseende lufttankning, underrättelseförsörjning och precisionsbekämpning vid operationer i eller i närheten av Europa. Inte minst är Europa beroende av USA när det gäller att få rätt volym inom dessa förmågor. Detta särskilt när uppdragen begränsas av stor försiktighet avseende civila förluster och av att det inte finns ett uppdaterat underrättelseläge. När det gäller Libyenkampanjens eventuella påverka på framtida militära insatser kan några trender och särskiljande omständigheter lyftas fram. I många avseende upprepades ett mönster från tidigare operationer. Stater som har resurser och är villiga att använda dem intervenerar under amerikansk ledning. Likt andra kampanjer där det funnits fredsframtvingande mandat, så var första målsättningen att skapa militär handlingsfrihet genom att slå mot luftförsvar och ledning. Därefter eller om möjligt parallellt inriktas operationerna på huvuduppgifterna, t ex skydd av civila. Medverkande stater anpassade sitt deltagande efter egna politiska förutsättningar. Vad Libyenkampanjen kan säga om västvärldens förmåga visavi mer resursstarka eller tekniskt mer avancerade motståndare än Libyen är inte uppenbart. Motståndet var begränsat och västvärlden använde sig inte av sina mest kvalificerade förmågor.