Radioaktiva utsläpp från kärnkraftsolyckan i Fukushima Daiichi

Denna rapport presenterar en sammanfattning av de detektioner som skedde inom det internationella nätverket av övervakningssystem, IMS (International Monitoring System) som drivs av organisationen för det fullständiga provstoppsavtalet (CTBTO), i samband med kärnkraftsolyckan i Fukushima Daiichi den 11 mars 2011. I huvudsak berörs endast mätningar utanför Japan. I rapporten presenteras också detektioner inom det svenska nätverket för mätning av radioaktivitet i luft. Resultat från mätningarna visar en initial östlig spridning av radioaktiviteten över Stilla havet, till den nordamerikanska kontinenten och vidare över Atlanten, Europa och Asien. Senare utsläpp från reaktorerna tog en sydligare bana över Stilla havet. Efter ca tre veckor var aktiviteten av xenon jämnt spridd över hela det norra halvklotet och avtog sedan med den fysikaliska halveringstiden. Koncentrationen av partikulärt bunden radioaktivitet avtog snabbare än den fysikaliska halveringstiden, beroende på deposition av partiklarna. Detektionerna av partikulär radioaktivitet dominerades av radioaktivt jod. Genom de mätningar av gasformigt jod som gjordes bl.a. i Sverige kunde påvisas att det partikulära jodet endast uppgick till ca 25% av totalt jod. Förutom jod uppmättes även partikulärt tellur samt cesium, aktivitetskoncentrationerna av dessa var dock lägre. Radioaktiviteten från reaktorerna nådde Sverige ca 10 dagar efter olyckan och den uppmätta aktiviteten dominerades helt av 131I. De maximala koncentrationer av 131I uppmättes i landet under perioden 28 mars - 2 april. I mitten av maj hade koncentrationerna sjunkit under detekterbar nivå. De uppmätta koncentrationerna och deposition i Sverige låg på enbart en bråkdel av vad som uppmättes i Sverige efter Tjernobylolyckan 1986 och olyckan i Fukushima kommer sålunda inte att ge några långtgående konsekvenser i Sverige.