Slutrapport för projekt ”UV-Detonik och minröjladdningar"
Publiceringsdatum: 2012-11-16
Rapportnummer: FOI-R--3483--SE
Sidor: 37
Skriven på: Svenska
Nyckelord:
- UNDEX
- närliggande
- stötverkan
- validering
- undervattensverkan
- verkan
- sjöminröjning
- vapen
- stridsdel
- WBIED
Sammanfattning
Projektet har under 2010-2012 förbättrat kunskapen om verkan av undervattensladdningar samt arbetat på ett koncept för röjning av sjöminor och OXA (Oexploderad Ammunition). Den huvudsakliga inriktningen har varit att utöka kunskapen om effekter av närliggande laddningar samt att validera ett beräkningsverktyg. Genom att validera ett beräkningsverktyg i liten skala med relevant fysik kan steget till fullskala tas i simuleringsmiljö. Det ger en möjlighet att utvärdera olika konstruktioner, bedöma säkerhetsavstånd samt eventuellt förbättra säkerhetsarbetet. Arbetet har till stor del skett inom ett trilateralt samarbete mellan TNO Holland, DRDC Kanada, och FOI Sverige där experimentella resultat och resurser delas. Beräkningar har genomförts av fler parter och resultaten utvärderats och möjliga förklaringar/förbättringar diskuteras. Det har visats att de använda beräkningsverktygen uppnått en väsentligt förbättrad metodik och precision under senare år. Sammantaget med den snabba datorutvecklingen är det därför fullt möjligt att prediktera verkan av en närliggande undervattensladdning i en elastisk-plastisk struktur. Under åren har projektet startat att arbete om IED till sjöss, som har orsakat en del problem där det främsta exemplet är USS Cole som utsattes för en attack under tankning. Arbetet startade med en experimentell förstudie, där mätningarna pekar mot att stötvågen från en ytliggande laddning är nästan helt intakt samt att den gasbubbla, som förväntas vid djupt liggande laddningar, uppstår även vid ytnära laddningar. Dock ger en första mätning på en enkel målplåt indikationer om att bubbelverkan inte är lika stark som vid djupare liggande laddningar. Resultat från studien visades vid Marinstridsdagarna i Karlskrona, 2012. Under 2010 studerades en metod att destruera sjöminor och OXA. Den främsta fördelen är att destruering sker med en minimal sidoverkan genom att målets explosivämne brinner, istället för detonerar, vilket innebär ett kraftigt reducerat säkerhetsavstånd. Metoden har tidigare visats fungera mot objekt på land och en anpassning har genomförts för undervattensbruk där både sjöminor och dumpad OXA utgör målbilden. Konceptet har utgått och ingår sedan 2011 i ett Transferprojekt.