Akustiska miljöeffekter av svenska marinens sonarsystem

Ljud och buller kan ha verkan på marint liv på olika sätt. Det kan påverka djurens hörsel och andra organ, men även störa deras naturliga beteende, vilket i sin tur kan påverka viktiga livsfunktioner. Flera NATO-länder har bedrivit stora forskningsprojekt med syfte att undersöka vilka miljöeffekter sonarer har på marina däggdjur samt tagit fram kriterier för hur sonarer kan användas på ett säkert sätt. Svenska marinens sonarsystem är konstruerade för att verka på både den svenska väst- och ostkusten. Östersjön har lägre salthalt än Västerhavet och är grundare, varför svenska sonarer arbetar vid högre frekvenser och med andra pulsformer jämfört med t.ex. de som används av NATO-länderna. Det saknas till stor del vetenskaplig information om miljöpåverkan från svenska marinens sonarsystem. Denna rapport syftar till att fylla detta kunskapsgap genom att ge en översikt av marina däggdjur i Sverige och deras känslighet för akustiska störningar, presentera en sammanfattning av Marinens sonarsystem samt uppskatta riskavstånd för akustisk påverkan. Rapporten kan användas som underlag för eventuella framtida operativa handlingsregler för användning av aktiv sonar i svenska marinen. Svenska marinen använder regelrätt sonarer för att leta efter och undersöka objekt på ytan, i vattenvolymen, på botten eller i sediment. Marinens sonarsystem kan sända med olika frekvenser och använda ett urval av pulser för att optimera den operativa uppgiften. Denna rapport detaljstuderar några vanligt förekommande VDS-, HMS- och minjaktssonarer. Dessa kan sända med frekvenser från ca 20 kHz upp till omkring 400 kHz. Kring den svenska kusten finns fyra vanligt förekommande arter av marina däggdjur. Av dessa fyra arter är tre sälar: knubbsäl (Phoca vitulina), gråsäl (Halichoerus grypus) och vikare (Pusa hispida botnica) och en art är val nämligen tumlaren (Phocoena phocoena). Utbredningsområdena för dessa arter överlappar till stor del med varandra. Det är förbjudet enligt svensk lag att avsiktligt skada eller döda dessa djur. Alla fyra arter har relativt god hörsel och Marinens sonarer sänder vid frekvenser som faller inom djurens hörselområde. Säl hör dock endast frekvenser under 100 kHz, medan tumlare hör upp till 200 kHz. Denna rapport presenterar även riskavstånd, vilket avser de avstånd från en aktiv sonar inom vilka marina däggdjur riskerar att skadas eller utsättas för signifikant beteendestörning. Resultaten är baserade på de mest välgrundade kriterier om när skador och störning inträffar som publicerats, samt egna studier om påverkan av sonarpulser vid 25 kHz på knubbsäl och tumlare. Resultaten visar att VDS-sonarer har störst riskavstånd bland Marinens sonarsystem. Tumlares beteende kan påverkas signifikant upp till 20 km från sonaren och de kan få hörselskador vid avstånd upp till 6 km. Sälar är mindre känsliga och har riskavstånd under 2,5 km. Den lägre salthalten i Östersjön leder till en lägre akustisk absorption, vilket i sin tur leder till 1,5 till 3 gånger högre riskavstånd än på en liknande plats i Skagerrak. I rapporten presenteras endast riskavstånd, vilka kan ses som ett första steg i en riskuppskattning för Marinens aktiva sonarer. För en fullständig riskuppskattning krävs även information om hur sonarsystemen används, hur stor sannolikheten är att påträffa ett marint däggdjur inom riskavståndet och hur djuren reagerar på sonarljuden.