Gruppens informationshantering - Lägesuppfattning vid förflyttning
Publiceringsdatum: 2012-12-28
Rapportnummer: FOI-R--3561--SE
Sidor: 45
Skriven på: Svenska
Nyckelord:
- Spatial lägesuppfattning
- navigering
- Santa Barbra Sense of Direction test
- arbetsbelastning
- tekniskt stöd
- spatiala test.
Sammanfattning
Denna rapport redovisar två studier av individers förmåga att skapa och bibehålla spatial lägesuppfattning under förflyttning. Med spatial lägesuppfattning avses här förmågan att på uppmaning kunna genomföra invisning, dvs peka ut riktningen till ett antal olika positioner (objekt i terrängen). Två studier har genomförts, en i stadsterräng med begränsat tekniskt stöd av GPS-mottagare vid invisning och en i skogsterräng med fullt tekniskt stöd av GPS-mottagare vid invisning. I skogsterräng uppmättes en signifikant skillnad i prestation mellan de som fick invisa med hjälp av GPS-mottagare och de som fick invisa utan, enbart med hjälp av sin individuella spatiala lägesuppfattning. Prestation vid invisning innebär i denna studie avvikelsen i grader från korrekt bäring till ett avlägset objekt utom synhåll, t.ex. en byggnad skymd av ett skogsparti. I bebyggelse var skillnaden mellan grupperna med och utan tekniskt stöd obetydlig, men i det fallet var också tillgången till det tekniska stödet begränsad då försöksdeltagarna bara hade tillgång till stödet under förflyttningsmomentet, inte under själva invisningen. Deras precision vid invisning var alltså lägre än för de som haft tillgång till det tekniska stödet även under invisning, vilket indikerar att tillgång till tekniskt stöd för lägesuppfattning under navigering inte är tillräckligt för en bra prestation - för att lyckas invisa noggrant behövs tekniskt stöd även under själva invisningen. En negativ effekt av tillgång till det tekniska stödet var att det tog signifikant längre tid att peka ut punkterna i terrängen med, jämfört med utan det tekniska stödet. Det exakta sambandet mellan tid och precision bör undersökas ytterligare. Utan tekniskt stöd fanns en tydlig effekt av att precisionen försämras under loppet av förflyttningen. En felvisning mellan 30 och 50 grader var vanlig. Tre olika typer av spatiala test utfördes för att undersöka om det fanns något samband mellan testerna och precision vid invisning. Testen var Santa Barbara Sense of Direction (SBSOD; självskattning), ett mentalt "pappersvikningstest" och ett spatialt orienteringstest. Ett starkt samband mellan det spatiala orienteringstestet och precision vid invisning kunde fastställas. Sammanfattningsvis kan det konstateras att den mänskliga förmågan att korrekt kunna skapa och bibehålla spatial lägesuppfattning rörande flera riktningar under förflyttning är mycket begränsad och individuellt varierande. Ett tekniskt stöd av typen GPS-mottagare med en bra kompass ger mycket goda effekter i termer av minskad avvikelse från korrekt riktning vid utpekning av mål.