Ett skepp kommer lastat: Ryska handelsflöden via Östersjön i ett tjugoårsperspektiv

Författare:

  • Tomas Malmlöf
  • Johan Tejpar

Publiceringsdatum: 2013-03-26

Rapportnummer: FOI-R--3586--SE

Sidor: 83

Skriven på: Svenska

Nyckelord:

  • Ryssland
  • Östersjön
  • internationell handel
  • sjöfart
  • säkerhetspolitik
  • transportgeografi
  • hamnar

Sammanfattning

Syftet med denna rapport är att beskriva mönstret för ryska handelsflöden in och ut ur Östersjön samt att diskutera vilken betydelse dessa flöden kan ha utifrån ett säkerhetspolitiskt perspektiv. Problemställningens kärna är Rysslands värdering av betydelsen av den handel via Östersjön där det självt figurerar som ursprungs-land eller slutdestination liksom konsekvenserna av dessa flöden. Ryssland uppfattar internationell handel i första hand utifrån ett realpolitiskt perspektiv, dvs. att förhållandet mellan säljare och köpare vanligtvis är asymmet-riskt där den ena parten är mer beroende av att en viss transaktion faktiskt kom-mer till stånd. Den andra parten har därigenom ett betydligt bättre förhandlings-läge, vilket kan komma att utnyttjas för politiska och ekonomiska påtryckningar inom andra områden. Ryssland har fört en tydlig nationaliseringspolitik av sjö-burna transporter via Östersjön med ett uttryckt mål att inte behöva vara bero-ende av transittrafik från hamnar i grannländerna. Genom denna politik har Ryss-land relativt framgångsrikt både byggt ut befintliga och byggt nya hamnar i an-slutning till Östersjön och delvis lyckats minska sitt beroende av grannländernas hamnar. I rapporten beskrivs vikten av Östersjön för Rysslands internationella handel samt förs ett resonemang kring vilka utvecklingsmöjligheter dessa hamnar har. Rent generellt har Ryssland relativt dålig tillgång till egna hamnar och transpor-ter genom nationella hamnar är relativt små i internationell jämförelse. Som en konsekvens av spatiala förhållanden, som vattendjup, isförhållanden och rysk markinfrastruktur föreligger dock flera begränsningar för vilka godsvolymer dessa hamnar kan hantera. Tillsammans utgör den handel som passerar ryska hamnar i Östersjön en betydande del av rysk export och är därmed en viktig fak-tor i att generera exportinkomster. Till exempel passerade 65 procent av rysk export till landets största handelsområde, EU, någon av landets Östersjöhamnar. Östersjöns betydelse för rysk handel är därmed oomstridd, och dess relativa tät-position förväntas inte förändras i någon större omfattning för de närmaste tjugo åren. Utöver att beskriva och kartlägga handelsflöden bekräftar studiens resultat att Rysslands politiska ledning fortsatt upprätthåller ett system som möjliggör ett realpolitiskt utnyttjande av de egna handelsförbindelserna med omvärlden. Mycket viktiga förutsättningar för detta system är det stora inslaget av statligt ägda företag samt att det privata näringslivet kan pressas till att underordna sig statens intressen och ambitioner. En annan indikation på Rysslands realpolitiskt baserade handelspolitik är att dess intresse för att tillsammans med omgivande länder bygga bort flaskhalsar i de sammanlänkade transportsystemen har visat sig vara mycket begränsat. Som ett alternativ till en återtagning och ny uppbyggnad av egen hamnkapacitet i Östersjön, hade detta förmodligen varit en mer kost-nadseffektiv lösning som hade kunna gynna även andra ryska exporterande före-tag än de stora statligt kontrollerade energibolagen. Med detta sagt är konkurren-sen på den internationella hamnmarknaden hård och vinster räknas på många års sikt. Detta till trots bedöms det ryska agerandet sträcka sig utöver marknadsmäss-igt agerande. Inriktningen på ryska hamninvesteringar och Rysslands faktiska handlande tyder på att Östersjön kommer att spela en fortsatt central roll för rysk export av ener-giråvara. För svenskt vidkommande är det av vikt att följa utvecklingen av både den ryska civila fartygsflottan och rysk Östersjörelaterad infrastruktur, då det är rimligt att anta att Rysslands kommersiella intressen inte bara kommer att kvarstå utan även öka. I dagsläget är det inte möjligt att bedöma huruvida det även finns en direkt militär koppling mellan utvecklingen av hamnar och till exempel den ryska marinen, men det går inte heller att förkasta en sådan koppling. Det är även av vikt att följa ryskt beteende med utländska transithamnar och eventuella för-sök att köpa upp deras infra- och superstruktur, vilket skulle kunna ge Ryssland ett större inflytande över dessa länder.